Ungefär så känner jag mig med en trött kropp denna dag. Dagarna går rysligt fort och det är massor av att göra. Lite märkliga händelserna rent av äventyrliga har kantat vecka även om man kan skratta åt det efteråt så kunde det fått allvarliga följder om det velat sig illa..... men, men...så här var det.

Häromdagen så hade vi beslutat oss för att ha pommesfritt i ugnen och som vanligt användes grytlapparna för att man inte skulle bränna sig för att röra om lite. Efter stund blev det en kraftig rökutveckling och jag tänkte... jaha... det är fett någonstans... och så tittade jag på grytlapparna och tänkte. Hade inte jag tre grytlappar..... hmm LER... Ni kan säkert gissa var den tredje var...

Precis det var den som skapade den kraftiga rökutvecklingen i ugnen där den trillat av...  (Jepp!! Någon gång ska vara den första gången.) Men hör och häpnad.. grytlappen blev kolsvart, men i 225 graders värme fattade den inte eld... fast det kunde nog ha varit i sista sekunden, jag fick ut den.

En annan händelse var när jag som passagerar i en bil upplevde stanken av drivmedel värre än värst. Eftersom bilen hade en diselvärmare utbröt ett förbrillt letande som till slut lokaliserades lukten till den bakre regionerna av skåpbilen och nu trodde vi oss hittat svaret och lade så lakan över lådan som hade varit skydd för saker som fraktas med. Men icke en chans det fortsatta att stinka av och till under resan när vi slutligen kom på vad det var.

En gräsklippare hade stått illa och bensinen runnit ut på lakana var anledningen till att luften förpestades.. Ibland är anledningen till huvudvärk rätt så enkel.

Ha nu en fortsatt bra dag och akta er. För ibland verkar huvudet vara ur funktion dock bara (LER) tillfälligt.

Vaknade tidigt i morse redan kl halv 7, tyst överallt så jag tog fram mitt gamla nöje som jag hittade för en tid sedan i en låda i förrådet.

Det var en påbörjad lampskärm som jag lindat stålramen med band och nu har jag kommit så här långt;

så att jag spänt upp tyget på lampskärmen med hjälp av nålar och börjat sytt runt om. När jag kommit ungefär halvvägs så tänkte jag på hur finurligt det hade varit om jag fortsatt spelat gittarr. För då hade fingertopparna haft en hårdare yta och nålen inte behövt gjort små hål i fingertopparna. Men nu var det ju inte så, och vad gör man inte för att få en egenhändig sydd lampskärm.

LER STORT!!!

att om man äger en tomt i Sverige idag så är det kommunens dvs byggnadsnämnd (folkets val av politiker) som bestämmer om man får bygga där eller inte utifrån kommunens samhällsplaneringen. Med hänvisning till bygg- och planlagens gällande regler även innan ny detaljplan är fastställd.

Som enskild ägare finns inga rättigheter att bestämma möjligheterna att få bygga om kommunen har intresse i samma område. De har helt enkelt förköpsmonopol, även utanför detaljplan. Även om det innebär att tomtägaren inte erbjuds en likvärdig tomt i dess ställe eller helt enkel erbjuds pengar i ett första nekande som kan ta flera år. Eftersom det anses tydligen rimligt att en enskild individ ska behöva vänta medan kommunen bestämmer sig för vad som anses bäst för kommunens samtliga innevånare som i vissa fall redan bor där och betalar skatt så att de på kommunal nivå kan fortsätta att besluta positiva likväl som negativa beslut utifrån sin verklighet gentemot den enskilda individen.

Det som erbjuds tomtägaren är att ansöka om samma sak om igen eller överklaga befintligt nekande. Där en ny nämnd på länsnivå beslutar om kommunen har beslutat riktigt utifrån kommunens samhällsplanering.

I sämsta fall får man då ett nytt nekande svar, med ännu fler hänvisningar om att vissa frågor inte behandlade huvudfrågan, det vill säga varför inte tomten får bebyggas. Därför ges nya hänvisningar att dessa frågor kan tas upp vid ett annat tillfälle. Utan att ge den minsta ledtråd till vart och när detta tillfälle är, inte eller berättar svaret om hur lång tid som tomtägaren ska vara beredd att vänta, för att denna nya hänvisade detaljplan ska kunna faställas från byggnämndens sida. Något som i säg är mysko, eftersom just befintlig detaljplan ska väl gälla tills den nya fastställs kan man tycka. Typ att 1 + 1 är 2 inte 0.  Något som i vissa fall varken tycks gälla kommunen eller översynsgruppen som granskar ärendet.

Men då kan man som enskild individ och tomtägare även överklaga det till nästa enhet. Om man nu har ork och ekonomisk möjlighet till det. För i detta stadie krävs i regel en anlitad jurist om 8 tim = 12 500 kr. Dessutom kostar det att lösa ut ett nekande svar från kommunen med ca: 1 000 kr, även om samma svar kan hämtas i från kommunens hemsida gratis via Internet. Något inte byggförvaltningen informerar om. Varför kan man bara undra? Att få ett svar på det krävs nog massor av ork. Vilken enskild individ ska orka det?

Hur som helst så är ett nekande i en bygglovsansökan i regel förknippad med att  någon kommunal service är tänkt utvecklas på denna tomt eller tomter eller blir berörd i dess närhet. Man kanske planerar för att bygga en ny skola, kommunalhus, hälsocentral eller liknande, bibliotek, gymnastikhall eller liknande när invånarantalet tros ökas. Eftersom man tror att fler arbetstillfällen osv kommer att inom en snar framtid att öka inflyttningen till samhället. Även om inget i nuvarande skede säger att så är fallet. Så vill man i ett tidigt stadium ha klart över att dessa möjligheter ska finnas inom stadskärnan i kommunen i framtiden.

Det hela fastställs genom att kommunen har en översiktsplan där man markerar olika tänkbara byggprojekt som då blir en vägvisare hur kommunens service ska vara möjlig. Kommunen kan då efter det att detaljplanen fastställs tvångslösa in marken enligt gällande markpris (ett kommunal marknadspris som kommunen tidigare har fastställt som rimligt - inte vad du som tomtägare har fått givit eller liknande) om så behovet uppstår. För att det ska vinna laga kraft, så fastställs en detaljplan utifrån den befintliga eller uppdaterade översiktsplanen.

Enligt kommunens hemsida är översiktsplanen inte lagstadgad, ändå hänvisas besluten i ett nekande till en kommande detaljplan som inte är fastställt. Ni förstår säkert då att denna prosedur kan ta evigheter om det vill sig illa, eftersom lagen hänvisar inte till hur lång tid rimligheten är. Något som inte är speciellt upplyftande för den enskilda människan som då fastnar mellan kommunens tänkande och lagens föreskrifter.

Samtidigt som kostnader för tomten, fortsättningsvis kräver betalningar år efter år i form av fasta elströmsanslutningar och stegrande fastighetsskatter. Det är då den enskilda tomtägaren tappar lusten att ens vilja bo kvar och fortsätta betala skatt i en kommun som inte ens i detta fall ser den enskilda individen även om denna är en del av den kommunalservicen som planeras. Så kan man undra vad kommunen ska planera för med slags pengar om ingen som bodde i kommunen inte ens var skriven där, och betalade således ingen skatt? Vad och hur skulle de då planera sin kommande kommunalservice?

Något ombud som bevakar den enskildas rätt gentemot kommunens beslut finns inte gratis att uppbringa, även om det heter i kommunallagen att kommunen ska verka för att den enskilda kommuninnevånaren ska förstå vad som händer och varför på ett enkelt och lättsamt vis. Så känner då jag en viss tveksamhet till det, eftersom erfarenheterna av kommunens handlande är allt utom upplyftande eftersom svaren påminner mer om svävande ballonger som ett tu tre kan explorera och alla möjliga saker ramlar ut.

Om detta då skulle hänvisas till de Mänskliga rättigheterna där det sägs att alla människor är födda fria, med lika värde och har samma rättigheter. Kan man bara undra hur detta ska kunna vara praktiskt möjligt år 2009?

För hur ska en enskild människa kunna planera ens liv och få det bra ställt om det aldrig ges några rimliga svar? Kan man ex beställa ett hus och till husförsäljaren säga. Att du får betalt när kommunen har sagt ja till bygglov? Knappast, då måste man ta eget ansvar att bestämma. Samtidigt som man undrar var kommunens (politikernas) ansvar ligger.

Som tomtägare är man utlämnad vare sig man har investerat 60 000 kr eller 600 000 kr. Är inte det märkligt???? Att i detta fall så finns inte begreppet våra mänskliga rättigheter upptagna i denna lag. Om lagen gäller enskilda individer så borde även tomtägaren kunna få en ersättningstomt med byggmöjligheter utan att hamna i en långdragen dyrbar process där enbart kommunens beslutsfattare är vinnare eftersom det drabbar inte dem personligen med en enda minuskrona i deras egna plånbok.

Därför tycker jag Plan- och Bygglagen ska skrivas om så den skyddar alla investerare så de automatiskt erbjuds andra likvärdiga tomter vid ett bygglovsnekande där kommunen sägs ha intressen. Så kan även den enskilda tomtägaren som redan bor i kommunen ges möjlighet att bygga eller säljas på samma villkor som alla andra har som inte ens är boende i kommunen och således inte betalar en enda krona i skatt till kommunen. Samtidigt slipper tomtägaren hindras av politikernas ständiga spekulationer.

För som privatperson har man bara en pott att tillgå som då ska främja förutsättningarna till ett rikt liv för familjen, i den kommun man lever. Något man kan tycka är till fördel i ett kommunaltänkande framtidsvision.

Så även jag.  Som växte upp med fyra syskon i ett mindre samhälle. Pappa var fotograf och jag med min bror gillade vintern, men även gå på upptäcksfärd i fotoaffären. Men det gillade inte vår far.

Här i varjefall ett härligt minne. Med en ständigt gapande bror bredvid. Vad visste vi då om livet? Tack och lov ingenting.

 

Vinter har det alltid varit, även så i min barndom….

Visste ni att Trosa kallas oftast "Världens ände". Den mysiga lilla staden mellan Södertälje och Nyköping där vid Trosaån som mynnar ut i Östersjön.

När jag var där i dessa trakter den 10 september och strosa omkring, så gick jag förbi bland annat
 

Stadshotellet där välkända tv-serien Hedebyborna spelades in under åren 1978-1982. Till vänster om hotellet når man hotellträdgården. Där ska gubbarna ha suttit och ätit sill.

Själv är jag inte alls förtjust i sill, så jag vandrar vidare ner mot kanalen som kantades av trädbyggnader med spår från gamla tider. Där var och varannan uppvisade snickarglädje som fick mig att tänka på att varje byggnad bar på en hel drös av historier omkring sitt liv. Det är härligt att få se att allt blir som kvar, det ger mig en stämning av välbehag.

I kanalen låg båtarna på båda sidorna stora, små, lyxiga och bara vanliga. Döm av förvåning, när jag såg en fisk simma där förbi, men inget Storsjöodjur precis som (LER) tur var.

För mig var ån skitig, men någon skynda mig att upplysa att den var nog fylld av växtalger p g a övergödning eller något sånt. Det var därför färgen var så knepig. Urk!!

Så vi vandrade vidare längs Trosaån som rinner igenom staden. Ett stenkast från Trosa Sjökrog (som tyvärr var stängd p g a lågsäsong. Det är minsann inte bara i väst, som har detta fenomen). Så hittade vi denna färgprakt och jag sade till min väninna. Det där saknar man i Funäsdalen, att det blommar så där i september.

Vi gick förbi den säsongstängda Sjökrogen och där borta något som fladdrade i vinden. Det såg ut som en flagga. Ett rött hus och vid entrén ett växthusliknande utbyggnad.

Antikt & Kuriosa stod det, och det var öppet. Vad kul! Vi gick in och vi blev minsann positivt överraskad av den atmosfär som mötte oss, medan vi utforskade butikens alla vrår.

Omgående strömmade fantastiska minnena från barndomen emot en.. Teddybjörnen som fick mig att nynna på Teddybjörnen Fredriksson och porslinet som vi åt middagen på. Samtidigt alla de roliga kylskåpsmagneterna, vackra tavlorna, annorlunda smycken och härligt väldoftande tvålar och ja… så mycket mer som bara kan upplevas på plats. (LER) Skynda er!!!

En verkligen härlig blandning av presentshop och gamla ting för ung som gammal. Men som alla vet. Så spelar det ingen roll hur trevlig butik man har, om inte man har lärt sig bemöta kunderna positivt. Något som denna butiksinnehavare Eva Ivervall bemästra till fullo och jättekul att hon gladeligen ställde upp sig i ett av hörnen, när så min kamera fick lov att ta ett foto i hennes butik och föreviga ett semesterminne.
 

Så medan ni planerar er nästa semester, kan ni besöka Eva här på Veras Antik & Kuriosa för Trosa är verkligen värd ett besök även för oss som inte gillar sjögång.

Vill du dessutom bli tatuerad, så såg jag att det även fanns ett sådant ställe där fast åt andra änden av kanalpromenaden…  Det gör det inte ännu i Funäsdalen, men i Sveg tror jag…. eller…. någon som vet?

Det var i alla fall en spännande avslutning på min semester att få inandas och uppleva Trosa, som dessutom hade riggat upp solen dagen till ära.

Men nu är det 1,5 månad sedan och här sitter jag hemma i Funäsdalen och drömmer mig bort till mina semesterminnen medan Skarvarna långsamt blir vitare och även där nedanför i "All världens hörn" medan här i dalgången är det ännu näst intill bart.

Ha en fortsatt bra vecka.

Min första kamera var en liten manuell sak som jag idag knappt minns något av. Har dock ett svagt minne av att blixten som bestod av en kub om fyra blixtar, monterades på en lång plastpinne där nederänden sattes fast i kameran. Detta fenomenala påhitt var för att slippa få röda ögon…. Tyvärr blev foton i allafall rödögd.

Fast inte alla. Här har jag lyckas klättrat upp på en kulle i kyrkparken i Sveg, och någon så påpassligt lånade min dyrgrip och tog detta otrolig foto på mig. Då jag var 16 år.

Detta var långt innan den digitala tiden, där blixten var ett enda stort äventyr. Under åren fick den lådliknande saken ett större format. Som till sist byttes ut till min stora lycka, mot en Canon Prima Zoom F.

Den upplevelsen var som att komma till paradiset. För inte nog med alla valmöjligheterna, så hade den en inbyggd blixt. Nu hör ju till saken att jag är rätt så dålig på att läsa instruktioner. Dessa anvisningar är ju till för att ge läseren information på ett enkelt sätt. Fast där kan inte min hjärna hålla med. Så tja… det blir som det blir, ett enda stort äventyr.

Lyckligt omedveten om denna händelse, var jag vid min resa till min favoritbror i Västerås. Som var en betydligt bättre kameraman än jag på den tiden. För han kan tydligen ännu, läsa och förstå instruktioner. (Undra vem han ärvde det ifrån.) 

Här står jag och hänger

Nyss utkommen från en restaurang med trä och stendetaljer, då min broder så påpassligt tog och föreviga mig där med Svartån flytande i bakgrunden, året var 1977.

Varför jag ser så lycklig ut. Nja… det var nog inte tack vare min bror. Utan för den där stiliga ljusa ynglingen som fans kvar i väst. (LER).. Jag måste nog erkänna ljushår.. nääää fel forum.

Så med en Canon blev det många härliga foton som hamnade till en början i fotoalbumet, utom en hel del diabilder. Tyvärr har jag ännu inte skaffat mig en sådan där scanner. För man ska ju hinna så mycket nu för tiden…. Så kanske när jag är pensionär eller så… Skrattar…

Men här några foton som jag kan ge Canon skulden för;

Efter stormen kommer kylan, och här är det en riktig härlig kall dag, där snön är gnistrande blåvit. Har man inte fått uppleva det så rekommenderar jag er att göra det bums. Fast ja…. kanske lite tidigt än.. Men snart så..

Det var nog helt klart tack vare Canon Primus.. som jag fick upp farten gällande fotograferingen och efter en tids (bra nog) beslutsångest så var det dags för IXUS 7000 i digital form att träda in som ersättare till Canon. Så om jag tyckte den förra hade krångliga instruktioner så uj, uj…. och uj… Men med tiden lär man sig, så när sommaren kom såg det ut så här;

Det är fantastiskt vad ljuset på himlen kan återspegla sig och är det något jag kommer att sakna med all säkerhet, är det den vyn som finns på Söromsjön mot Funäsdalen som jag flyttade ifrån för många år sedan. Tänk ha något så ljuvligt, alldeles gratis runt hörnet. Fast det gäller att ta tillfället när det kommer.

Så innan jag ens hade lärt mig alla knepen med denna Ixus som införskaffades, för att egentligen fota instruktioner. Ex. Hur använder man tvättmaskinen. Ni vet en bild är lättare att följa än tusen ord.

Så fyllde jag 50. Då tog jag alla anvisningar till mig, om att man ska tänka på sig själv. Så då blev det en Pentax K 200 med extra (LER) kikarsikte. Det må jag säga vilka fantastiska bilder det blir och vilken upplösning. Så nu kan jag ägna mig till att göra affischer om jag så vill… Men då är det ett annat problem. Skrivaren saknas.  Så där blev det en sak till att införskaffa till den kommande pensionen. Blir nog fullt med saker där på hemmet.

Så nu har vi kommit till änden av denna resa och då vill jag säga som det gamla ordspråket. “Inget är omöjligt”. Se bara här vad påhittigt det kan bli med två bilder i ett när man vill visa vad som döljer sig på andra sidan portalen.

Så inte nog med att Gold Rush Museum är ett fantastiskt ställe för oss alla. Är det ett faktum att man kan trollbindas där av den detaljerade utsmyckningen som återspeglar två kulturella historiska landsdelar. Där ena sidan är landet USA/Canada och den andra sidan är vårt vackra landskap Härjedalen/Jämtlands län.

Allt återfinns  på platsen där i Skogen, där Europas enda Gold Rush Museum finns.

Något helt annat att greppa, än alla dessa gamla yxor. Tyvärr finns tydligen inte den insikten i gamla Svedala år 2009….Men de har förstås giltiga skäl genom att planera skolnedläggningar istället….. Hur nu det då rimmar med alla investeringar, som görs för övrigt inom turismen. Fast å andra sidan har inte det något med alla dessa kameror att göra. Så jag får lov att avsluta detta inlägg och istället önska er en fortsatt trivsam helg.

Vågar man inget, så vinner man inget. Så enkelt är det. Även om man måste satsa alldeles själv första gången utan en enda miljon som stöd.

För det är inte titeln i lag med åldern som är det viktigaste, utan viljan och förmågan att utvidga sitt lärande tillsammans med andra. Där ung som gammal har lika mycket att ge, om vi bara tror på varandra. Då först kan man ta  del av varandras kunskaper, och göra något positivt av det man är allra duktigast på. Samtidigt som slutresultatet blir något som glädjer så många fler.

Därför har jag det stora nöjet att presentera Jimmy Erikssons arbete i ett samarbete med Gold Rush Museum. Jimmy en ung man i början av sitt yrkesliv som blev tillfrågad av Björn Uglem och tog chansen. Samtidigt som Jimmy nu har utvecklat grundidén, med ett eget tänk. Efter drygt 1 års arbete parallellt med skolarbetet och andra lite tråkiga händelser i hans liv, har nu presentationen blivit klar “Gold Flash Museum”. För att besökas av alla som har tillgång till en dator med Internetuppkoppling.

Här en direktlänk till Gold Rush Museum. Där du klickar på den svenska ingången. Därefter på länken

Goldflashmuseum bli delaktig i en fantastisk presentation. Klicka här.

Så får du en mer ingående förklaring till vad detta är för något.

Mycket nöje!!

Marie