Vaddå normalstörd? Undrar säkert många.

Jo, om du har ett Funktionshinder eller Handikapp som man fortfarande säger eller Sjukdom som många också kallar det. Så skulle du säkert också undra varför människorna hela tiden försöker normalisera dig som individ för att passa in i deras samhällsbild.

Om vi tänker efter så heter det inte normalskola, om vi nu ska  jämföra det med begreppet särskola.

Så varför är det namnet så viktigt? Är det för att de s k normalstörda ska känna igen sig i begreppet eller är det för att barnen och ungdomarna med ett annat tänk har krävt det och blir då lugn och harmonisk?

För nått år sedan lyssna jag på några ungdomar med lätt utvecklinsförsening som diskuterade begreppet särskola. De ogillade att man gjorde dem till skyltdockor och ifrågasatte, hur man kommit fram till ordet “Särskola”. För inte nog med att man då av andra människor fick en stämpel, så var man också hänvisad att läsa ämnen i begränsad utsträckning dvs man hade inte samma möjlighet som andra gymnasieelever att uppnå behörig gymnasienivå p g a att argumentet var att här i särskolan lägger vi vikten på det praktiska färdigheterna.

Anledningen skulle väl då vara att alla individer rakt av med utvecklingsförsening, har inte förmåga att läsa på hög nivå som vilken grund- och gymnasieelev????? Om man nu inte hade turen att ha en rektor, lärare, anhörig som såg individen för den de var förstås, och kunde argumentera för anledningen till skolledningen. Då går det, men är en långdragen process i vissa skolor, tyvärr.

Lika lite, förstod de sig på att skolledningen kunde informera om att alla med en utvecklingsstörning, var välkommen och rätt till att gå på särskolan. (Det p g a ett en del individer inte visste att de hade någon utvecklinsstörning ändå gick de likväl på skolan.)

Något som blev minst sagt förvirrande, eftersom samma ledning strävade i sina diskussioner att göra dem så  “Normalstörd” som möjligt, när de jämfördes med samhällets krav osv. Som om dessa elever inte själv var egna individer med ett eget tänk.

Det är då ord och handling inte riktigt stämmer överens och individer med utvecklingsförseningar får betala priset för de s k “normalstördas” visdom. För vem lyssnar på dessa ungdomar så säg. Nu när allt ska normaliseras eller som en elev sa en gång som svar på en fråga som inte fick ett svar: Precis som i DDR!

Som fick mig att brista ut i gapskratt. Men dock inte läraren och rektorn. Som istället fick stora farhågor för denna gosses framtid där på industrin. Hur man nu hade tänkt att han skulle nå dit, när inte ens de själv, kunde ordna fram praktikplatser till sina farhågor.

Min fundering blir då alltid. Var ligger problematiken??? Nu när det alltid finns så många “Normalstörda” styrande individer.

Istället drar man ner skygglapparna längre och längre ner. Men då har de ju glömt en sak, att man själv kan dratta på ändan, när man snubblar på sin egen ihoplappade vishet, när sömmarna brister.

Samma sak tycks gälla begreppet Daglig verksamhet och Service boende som erbjuds vissa funktionshindrade. Som de har rätt till enligt LSS dvs Lagen om Stöd och Service.

Fast det är en annan frågeställning, som jag inte har tid att skriva om just nu. För nu måste jag ner i källaren och leta fram sonens Micro, för i min blir det ingen värme och vilken har behov av en kall Micro? *LER* Möjligtvis, någon med skygglapp, så: VART ÄR DU?

Ha så gott!

Då ska man ansöka om det hos kommunen. Helst hos någon som inget begrip och är totalt oberörd av vilka följderna blir för den sjuke, funktionshindrade och de anhöriga.

Varför skriver jag så här?

Jo, jag blir så upprörd. Tänker på den flicka med down syndrom som fick avslag på sin LSS-ansökan under sommaren trots både föräldrarna arbetade och den demente mannen som vårdades med hjälp av anhörigstöd av kvinnan, som ropade och ropade på hjälp och inget hände. Vad sparar en kommun på detta, så säg?

De är inte ensam, men p g a situationen så avvaktar anhöriga in i det längsta att utlämna sina nära och kära och dessutom sig själv till pressen. Eftersom det finns allt för mycket förutfattade meningar om vad ett funktionshinder är och vad en anhörigvårdare gör. Kanske mer i en liten bygd än i en stor bygd. Vad vet jag!

Här ett ex: När som någon sade till en mamma: “Vad gör du då, när de inte är hemma på dagtid?” och hon svara: “Jag sover”.

TÄNKVÄRT: För om du jobbar skift och natten råkar infalla på dagtid. Skulle du då gå ut och ha kul varje dag då?

Ni kan nog tänka er in i deras situation, om ni bara vill. I allafall en liten stund och förstå hur de då mår. Hur hopplöst jobbigt det blir när ingen hör och ingen verkar riktigt förstå. Jag undrar fortfarande år 2009, hur allt ansvar kan alltid ligga på de anhöriga, godman mfl, även när 2 blir 1, medan kommunfolket utökar sig själv och hänvisar till??????

Just det en hel drös frågetecken som de inte ens själv förstår och många gånger inte alls gillar ändå är de kvar och jobbar med det år efter år. (Jag vet, inte lätt att få ett arbete) Så hur gör man i Härjedalen?

På Härjedalens kommuns hemsida kan man läsa:

Socialförvaltningens främsta uppgift är att hjälpa människor som på grund av ålder, handikapp, ekonomiska eller familjeproblem behöver olika former av stöd och hjälp.

Trygghet, kvalitet och delaktighet kännetecknar god omsorg. Kontakt och gemenskap med andra människor påverkar i allra högsta grad vårt välbefinnande. Våra barn, handikappade och äldre har särskilda behov av livskvalitet och trygghet.

Så vad jag kan förstå av texten så arbetar man då också förebyggande dvs i god tid så ingen faller mellan stolarna under ex semestern eller mellan ett nytt beslut.

Biståndshandläggaren/handläggaren arbetar utifrån SoL eller LSS eller både osv med sina behovsbedömningar och då i god tid före en förändring. För att få hög kvalitet på sin bedömning, gör man ett hembesök och träffar brukarna. Annars kan man ju inte veta vad man utreder, eller hur?

Utredningen består i vad för typ av hjälp brukaren behöver i jämförelsevis med en s k normalstörd individ i samma åldersgrupp dvs när på dygnet behovet gäller och i vilken omfattning samt hur lång tid det tar för varje moment om man är ute eller inne osv. Så det gäller att man har kunskap omkring funktionshindret, för annars vet man ju inte. Som jag sade till någon: “Jag är väl ingen tankeläsare eller.” Svårigheten är troligtvis hur behovet ligger under en månad, eftersom alla dagar har sina behov, och är inte likvärdiga.

I vissa fall utreder man också vem som ska utföra arbetet. Därför utgår man från SoL eller LSS beroende på hur ansökan är ställd.

Om inte Biståndshandläggaren/eller handläggaren har eget beslutanderätt sänds utredningen vidare till närmaste överliggande chef som då är ja …?? olika beroende på vad som söks och den gör vad??…..Hur kommunerna har lagt upp dig inom sina enheter. Jag vet inte varför detta moment är nödvändigt, men det kanske någon annan som läser denna blogg kan upplysa om. Men enligt senaste informationen är målet för utredningen Arbetsutskottet som är ett gäng politiker som ska göra det slutliga beslutet (när tja… vem vet det) (kunde man förstå sig på kommunens hemsida, så skulle man säkert hitta vilka de är. Men jag hittar inte dem. Typiskt!!) I varjefall så ska de antingen godkänna, underkänna det som tidigare har föreslagits enligt utredningen eller föreslå något annat. Då förstår ni, att även de måste vara införstådd med de olika funktionshindren eller lita på att de som utreder har en stor bredd i sitt kunnande.  Nu blev jag tveksam… undrar hur det där är egentligen. Jag menar funktionshinder eller handikappade som det hette förr har ju funnits länge minst 100 år kanske mer men jag föddes 1959 så.. tja.. ??

Så råka jag läsa ett inlägg på (inte Härjedalens kommun)en artikel om Louise på ÖP hur någon tyckte synd om handläggaren som fick prioritera och inte hade tillräckligt med resurser och låg så sömnlös om natten över sin otillräcklighet.

Men, det där får jag inte ihop. Även om jag rent mänskligt kan förstå att biståndshandläggarna jobbig situation i det han/hon har utbilda sig till. Men Brukaren och dess anhöriga då? Som söker hjälp i god tid och ändå hamnar i en lång kö av försvinnande beslut, hänvisningar, återvändsgränder åt alla håll medan sommaren försvinner bort utan någon som helst hjälp.

Det hög tid att vakna till även om NI HAR SEMMESTER inom den kommunala tjänstesektorn, för inte upphör funktionshindret vara ett funktionshinder för att ni har semmester. Men det ska väl inte jag behöva upplysa om via min blogg, kan man tycka?

Fjällen och berget försvunnet i ett vitt skum och bilar blandad med gångtrafikanter som plaskar förbi till okända äventyr…. Ja, så är det vanligtvis att sommaren erbjuder både regn som sol.

Även om det blir friskt grönt, fräscht skönt av detta plaskande. Så har i varjefall jag nu bytt ut den gamla visan “I´m siging in the Rain” till ”Who’ll Stop The Rain” för jag längtar efter solen.

Så ha de fortsatt gott i sommaräventyret.