Så blev det dag 2 på denna härliga annorlunda marknad. Jag är mycket positivt överraskad och glad att få vara med om detta äventyr. Själv rör jag mig mellan Fäboden och Brunflologen inne på Jamtli, fast största delen inne i en blå husvagn som är det enda i sitt slag. För väl där vid 11-tiden tar jag mig inte ut. För oj, vilken rush det är, och vad mycket trevliga människor det finns.
 
Men allra först så har jag fått skjuts med äventyrsbussen, styrd av ;-) odjuret som denna dag har hittat sin egna prinsessa. Det är Björn Uglem Äventyr som står i början av Fäboden och säljer sina jätte-kvalitetsskinn. Detta snälla odjur är en skinnklädd varelse från Alaskas djupa fjäll och dalar som nyss har funnit en egen liten prinsessa. Visst är de ett vackert par?

Jag hejar glatt, hej då! och drar så vidare mot Ceremony Park där jag finner Ulla Fjällgren. Det är Renhornet, Fjällgrens vilt från Mittådalen/Härjedalen som erbjuder delikatesser från renen. Ett alldeles yperligt magert välsmakande kött för er som vill pröva på. Möjligen har de dessutom torkat renkött. Ni får fråga när ni så besöker marknaden på söndag den 4 dec, som också är den sista Jamtli julmarknad för detta år.

Själv är jag på väg mot den Blåa husvagnen nere vid Brundflologen strax ovanför Stora Scenen. Men innan jag når dit finner jag en timmerlada fylld med ömse halmbockar. En läcker syn måste jag nog medge. Eller vad tycker ni?

Nu är det inte långt kvar. Jag tar till höger ner mot scenen och där vid den blå vagnen har nu redan folk strömmat till. Jag skyndar mig in för att hjälpa till och vips har jag fullt upp. För här säljs det lokalproducerade rökeriprodukter från Frösön så som Älgfransyska, Älghjärta och Renhjärta. Rökt fläskfilé, Varmrökt lax, Renkorv, Älgkorv och Färnebokorv mm. Perfekta läckerheter till Julbordet.

Så efter andra dagen bland dessa läckerheter så kunde jag inte låta bli att köpa med mig varmrökt lax och bjöd så mina vänner ;-) odjuret med fru till bords. Även det en fantastisk upplevelse från JämtRök på Frösön. Så hinner ni inte ner till på Söndag, så kan ni alltid besöka JämtRöks gårdsbutik på Frösön som är fylld av läckerheter. Välkommen!

Oj vad länge sedan jag var här och skrev. Så det är väl nu hög tid. Har fixat till lite upptill på denna bloggplats eftersom man blev hänvisad till en bredare topp. Så min design blev en bakgrund av dessa fantastiska färger man då och då får uppleva. Har jag då kameran framme låter det mest hela tiden klick, klick, klick... jag kan liksom inte låta bli att fota.

Jag gillar färgerna på himlen, när det blir ett sådan där häftigt skimmer i alla möjliga färger. Det mest omtalade är nog norrsken men då brukar jag ligger avsvimmad (numera) i kudden och sover min ;-) skönhetssömn. Medan de stackars oinvigda tror att världskriget har utbrytit.  För mig är det som om himlen dansar och ler något den har gjort många gånger denna höst som är utan snö fast vi redan har kommit fram till den 13 november. Så är hela området befriat från allt vad snö (som singlar ner från himlen) heter. Även om vi både har sett i fjärran snöklädda fjälltoppar och på webbtv:n. Men det har liksom hunnit smälta bort.

Fast nu tycker jag mig se något vitt där i Walles som ligger i trakterna av Bruksvallarna fast högre upp mot fjälldalarna. Ni som är intresserad kan kolla själv från webbkamerornas hemsida:

http://www.webbkameror.se/skidkameror/funasdalen/index.php

Där det enda märkliga orangaktiga ljuset är ett lyse från en av stugorna på fjällkällan som blickar ner mot Funäsdalen.

Själv befinner jag mig i staden jag har fått en släng av något mysko som gör att hela kroppen värker besynnerligt samtidigt som jag stundom blir fruktansvärt trött. Till det hela spelar öronsuset som stundom består av en viselpipa sin allra klaraste ljudsignal. Oss emellan är det förban.... enelverande att aldrig kunna stänga av skiten. Medan jag frågar mig vart i hela världen kom du din viselpipa in i mig?

Men det här går ju inte an, sitta här och klaga. Nej jag får istället avsluta med ett vinterfoto fylld av ett annat sprakande färgskimmer på himmlen. Det minst lika häftigt som det på bloggens topp. Eller vad tycker ni?

Näpp det gick inte att ladda upp fotot eller rättare sagt. Det finns men från det uppladdade bildarkivet och hit till min blogg ville det sig inte... så typiskt nu när jag ändå var i farten.. Men av nya lärdomar blir man visare och hmmm ännu mer tröttare... Så ni får se det någon annan gång. Ha de gott. Marie

Min första kamera var en liten manuell sak som jag idag knappt minns något av. Har dock ett svagt minne av att blixten som bestod av en kub om fyra blixtar, monterades på en lång plastpinne där nederänden sattes fast i kameran. Detta fenomenala påhitt var för att slippa få röda ögon…. Tyvärr blev foton i allafall rödögd.

Fast inte alla. Här har jag lyckas klättrat upp på en kulle i kyrkparken i Sveg, och någon så påpassligt lånade min dyrgrip och tog detta otrolig foto på mig. Då jag var 16 år.

Detta var långt innan den digitala tiden, där blixten var ett enda stort äventyr. Under åren fick den lådliknande saken ett större format. Som till sist byttes ut till min stora lycka, mot en Canon Prima Zoom F.

Den upplevelsen var som att komma till paradiset. För inte nog med alla valmöjligheterna, så hade den en inbyggd blixt. Nu hör ju till saken att jag är rätt så dålig på att läsa instruktioner. Dessa anvisningar är ju till för att ge läseren information på ett enkelt sätt. Fast där kan inte min hjärna hålla med. Så tja… det blir som det blir, ett enda stort äventyr.

Lyckligt omedveten om denna händelse, var jag vid min resa till min favoritbror i Västerås. Som var en betydligt bättre kameraman än jag på den tiden. För han kan tydligen ännu, läsa och förstå instruktioner. (Undra vem han ärvde det ifrån.) 

Här står jag och hänger

Nyss utkommen från en restaurang med trä och stendetaljer, då min broder så påpassligt tog och föreviga mig där med Svartån flytande i bakgrunden, året var 1977.

Varför jag ser så lycklig ut. Nja… det var nog inte tack vare min bror. Utan för den där stiliga ljusa ynglingen som fans kvar i väst. (LER).. Jag måste nog erkänna ljushår.. nääää fel forum.

Så med en Canon blev det många härliga foton som hamnade till en början i fotoalbumet, utom en hel del diabilder. Tyvärr har jag ännu inte skaffat mig en sådan där scanner. För man ska ju hinna så mycket nu för tiden…. Så kanske när jag är pensionär eller så… Skrattar…

Men här några foton som jag kan ge Canon skulden för;

Efter stormen kommer kylan, och här är det en riktig härlig kall dag, där snön är gnistrande blåvit. Har man inte fått uppleva det så rekommenderar jag er att göra det bums. Fast ja…. kanske lite tidigt än.. Men snart så..

Det var nog helt klart tack vare Canon Primus.. som jag fick upp farten gällande fotograferingen och efter en tids (bra nog) beslutsångest så var det dags för IXUS 7000 i digital form att träda in som ersättare till Canon. Så om jag tyckte den förra hade krångliga instruktioner så uj, uj…. och uj… Men med tiden lär man sig, så när sommaren kom såg det ut så här;

Det är fantastiskt vad ljuset på himlen kan återspegla sig och är det något jag kommer att sakna med all säkerhet, är det den vyn som finns på Söromsjön mot Funäsdalen som jag flyttade ifrån för många år sedan. Tänk ha något så ljuvligt, alldeles gratis runt hörnet. Fast det gäller att ta tillfället när det kommer.

Så innan jag ens hade lärt mig alla knepen med denna Ixus som införskaffades, för att egentligen fota instruktioner. Ex. Hur använder man tvättmaskinen. Ni vet en bild är lättare att följa än tusen ord.

Så fyllde jag 50. Då tog jag alla anvisningar till mig, om att man ska tänka på sig själv. Så då blev det en Pentax K 200 med extra (LER) kikarsikte. Det må jag säga vilka fantastiska bilder det blir och vilken upplösning. Så nu kan jag ägna mig till att göra affischer om jag så vill… Men då är det ett annat problem. Skrivaren saknas.  Så där blev det en sak till att införskaffa till den kommande pensionen. Blir nog fullt med saker där på hemmet.

Så nu har vi kommit till änden av denna resa och då vill jag säga som det gamla ordspråket. “Inget är omöjligt”. Se bara här vad påhittigt det kan bli med två bilder i ett när man vill visa vad som döljer sig på andra sidan portalen.

Så inte nog med att Gold Rush Museum är ett fantastiskt ställe för oss alla. Är det ett faktum att man kan trollbindas där av den detaljerade utsmyckningen som återspeglar två kulturella historiska landsdelar. Där ena sidan är landet USA/Canada och den andra sidan är vårt vackra landskap Härjedalen/Jämtlands län.

Allt återfinns  på platsen där i Skogen, där Europas enda Gold Rush Museum finns.

Något helt annat att greppa, än alla dessa gamla yxor. Tyvärr finns tydligen inte den insikten i gamla Svedala år 2009….Men de har förstås giltiga skäl genom att planera skolnedläggningar istället….. Hur nu det då rimmar med alla investeringar, som görs för övrigt inom turismen. Fast å andra sidan har inte det något med alla dessa kameror att göra. Så jag får lov att avsluta detta inlägg och istället önska er en fortsatt trivsam helg.