Som den kreativa själ jag är så kan man förstärka stämningen från nyårsnatten genom att lägga ihop flera foton till ett. Dessutom fick vi uppleva flygande ljus som vi först trodde var ett flygplan men som tyst for kors och tvärs över himlen i allt snabbare takt. En fantastisk upplevelse.

Sedan var det ett faktum att det nya året var igång, för trots varningar om canser eller vad det är de nya rönen hänvisar till så var det ett värre bombardemang som förpassade halvmånen in i dimman. Så nu är det dags för att möta livet 2012 framsidor och baksidor, själv hoppas jag på ett mycket lyckligt år som   alltid.

Så blev det dag 2 på denna härliga annorlunda marknad. Jag är mycket positivt överraskad och glad att få vara med om detta äventyr. Själv rör jag mig mellan Fäboden och Brunflologen inne på Jamtli, fast största delen inne i en blå husvagn som är det enda i sitt slag. För väl där vid 11-tiden tar jag mig inte ut. För oj, vilken rush det är, och vad mycket trevliga människor det finns.
 
Men allra först så har jag fått skjuts med äventyrsbussen, styrd av ;-) odjuret som denna dag har hittat sin egna prinsessa. Det är Björn Uglem Äventyr som står i början av Fäboden och säljer sina jätte-kvalitetsskinn. Detta snälla odjur är en skinnklädd varelse från Alaskas djupa fjäll och dalar som nyss har funnit en egen liten prinsessa. Visst är de ett vackert par?

Jag hejar glatt, hej då! och drar så vidare mot Ceremony Park där jag finner Ulla Fjällgren. Det är Renhornet, Fjällgrens vilt från Mittådalen/Härjedalen som erbjuder delikatesser från renen. Ett alldeles yperligt magert välsmakande kött för er som vill pröva på. Möjligen har de dessutom torkat renkött. Ni får fråga när ni så besöker marknaden på söndag den 4 dec, som också är den sista Jamtli julmarknad för detta år.

Själv är jag på väg mot den Blåa husvagnen nere vid Brundflologen strax ovanför Stora Scenen. Men innan jag når dit finner jag en timmerlada fylld med ömse halmbockar. En läcker syn måste jag nog medge. Eller vad tycker ni?

Nu är det inte långt kvar. Jag tar till höger ner mot scenen och där vid den blå vagnen har nu redan folk strömmat till. Jag skyndar mig in för att hjälpa till och vips har jag fullt upp. För här säljs det lokalproducerade rökeriprodukter från Frösön så som Älgfransyska, Älghjärta och Renhjärta. Rökt fläskfilé, Varmrökt lax, Renkorv, Älgkorv och Färnebokorv mm. Perfekta läckerheter till Julbordet.

Så efter andra dagen bland dessa läckerheter så kunde jag inte låta bli att köpa med mig varmrökt lax och bjöd så mina vänner ;-) odjuret med fru till bords. Även det en fantastisk upplevelse från JämtRök på Frösön. Så hinner ni inte ner till på Söndag, så kan ni alltid besöka JämtRöks gårdsbutik på Frösön som är fylld av läckerheter. Välkommen!

kan bli till glädje.
En seg morgon och så ringde telefon. En väninna från förr, så kul att pratas vid. Minnena strömma förbi och jag tänkte tillbaka till året jag gick distansutbildning i Mora.

Spridd från hela Sverige kom vi för att gå den första yrkesutbildningen inom Autismspektrumstörning. Vi var tre tjejer Anci från Bålsta, Anita från Kinna och jag från Funäsdalen som bodde på… (LER)… jag vad hette hotellet med vandrarhem. Låg inte långt från järnvägsstationen på Kristinebergsgatan. Sedan var det inte långt till S:t Mikaelsskolans Gymnasium. En härlig annorlunda tid då skratten, allvaret for genom byggnaderna. Där vi fick uppleva varandras små egenheter som satt glans på tillvaron.

Så till sist sommaren 2003 var den resan slut. Men i bagaget fanns nya erfarenheter, kunskaper och vänner kvar.

Med ett leende på läpparna gick jag så till tvättstugan och fick senare erfara av en granne, att man kan tvätta fel dag. Fast man skrivit upp sig nästa dag.. Skrattar….

Ha en bra vecka.

I början av veckan hade jag förmånen att få besök av en mycket speciell ung kvinna som trots sina ringa ålder har haft möjlighet att vara långt utanför Härjedalens gränser och skaffa sig erfarenheter av skilda slag.
Våra möten sker spontant och det är lika intressant varje gång dessa träffar äger rum. För mig är hon en mycket modig person, som törs ta för sig av livet, något jag hoppas alla ungdomar gör med sitt liv. När så tillfället kommer antingen utan förvarning eller med lite god hjälp från en själv.

Det är lätt att prata med denna kvinna för hon är som person mycket lugn och definitivt ödmjuk. Något man märker vid djupare diskussioner när hon smidigt parera att kalla mig gammal, fast jag är 30 år äldre och det får mig att le.

Annars har inte åldern något med om man trivs att prata med varandra eller ej. Eftersom det handlar mer om vilket plan man befinner sig på och vilken förmåga man har att ta sig till det man tillsammans diskuterar. För att föra diskussion med varandra handlar ju om att ge och ta till sig varandras värderingar omkring livet. Därför kan det hända att man i första anblicken tror sig att allt är sig precis sig likt med en person som man inte träffat på länge. Men då ska ni tänka på att “skenet kan bedra”.

Därför värdesätter jag dessa diskussioner högt för hon i sin ungdom kan ge mig många tankeställningar till mina ungdomar men även hur jag är som person i mitt tankesätt. Som när hon smidigt parera min fråga och sa: “Vad ville du själv göra när du var 20 år?”.

Ja,… blev mållös, för det minns jag (LER) inte ens. Har ingen aning om vad jag ville när jag var 20 år, mer än att jag var kär, så kär…..

En verkligen tankeställning för mig så här 30 år senare. Nu när mina egna ungdomar ska inom en snar framtid också ut på sin första egna flygtur.

För det gäller ju att ge dem så mycket feedback som är möjligt även om jag inte alltid gillar deras drömmar. Så måste man komma ihåg att var och en av oss är individer och måste få leva våra liv alldeles själv. Även om det innebär att ungdomarna flyttar till helt andra platser ja… rent av utomlands.

Därför skriver jag här om mina upplevelser för var och en av er som läser min blogg och samtidigt säger jag: Tack Tove för att du delar med dig av dina upplevelser och jag får vara din vän.

ut i världen så krympte cykeln och blev mindre och mindre…

 
När man är sådan stor personlighet på en allt krympande cykel så möts man oftast av både en förbryllande kanske även lite avundsjuka blickar likväl som en och annan beundrande blick från de mest märkliga håll.

Att det ingår i livet vet nog denna gosse, så han trampade vidare mot allt högre mål. För att han har tryggheten att våga och även viljan att ta för sig av livet. Det är minsann inga dåliga egenskaper som han likväl med många andra unga män och kvinnor idag delar med varandra.

Så vad var målet för detta trampande egentligen? Jo, till en början var det nog att ta sig upp på ett…..(LER)…. flak. Se själv;
 

Visst är livet härligt!

Det fick jag som 50-årspresent. Som ska hålla andar och annat jävulskap ifrån mig. Perfekt, tycker jag som redan har fått tagit del av visas underligheter genom livet och inte verkar det avta, tyvärr!  

Men som jag brukar tänka. Hur skulle jag reagera själv om jag medvetet utnyttjar en annan person för egen vinning skull och blir Hops!! upptäckt. Vad skulle jag ha gjort då? Här följer lite tänkbara förslag.

• Skylla snabbt ifrån mig på någon, som inte står att finna.

• Säga sig ha blivit tvingad.

• Utföra en målande beskrivning, om vilka gemensamma vänner, anor vi har och varför, därför då gäller.

• Göra som strutsen borra ner huvudet i sanden, vid en trängd situation och låtsas vara osynlig.

• Uppvisa ett avtal på det jag säger är sant.

• Säga mig vara totalt ointresserad av vad andra människor tycker för jag vet och har alltid vetat bäst. Så varför bry sig?

• Säga sig blivit lurad.

• Hota någon eller de närmaste, så de blir rädd för en.

• Framlyfta sig som den enda lösningen, och hänvisa till felaktigheter i andras beslut, för att möjligtvis komma själv i bättre dager.

Jag tänker då på ordspråket. “Många bäckar små, blir en stor å”. I det här ordklyveriet, är inte detta ordspråk till någon fördel för någon. Om man nu inte direkt kan tänka sig be om ursäkt, men av det blir det ingen stor å, vad jag kan förstå. Utom en och annan översvämning om våren. Fast det var ju en helt annan sak, i ett helt annat ordklyveri.

Men vi får vara glad. För om alla skulle be om ursäkt, vad skulle då självbiograferna handla om? För visst är det väl bra mycket mer spännande att läsa om människors girighet, bitterhet och missundsamhet dvs dumheter. Än om glädjen och gemenskapen i livet.

Så jag fortsätter precis som vanligt att fota och anteckna, som många i min närhet redan har gjort. Men HOps! Hops! hops! Vad står det???? Sonhustru sur igen. STOP! Dotter vet. STOP! Sonhustru vet. STOP! Sänt till Svärmor.

Snacka om: “Högmod, går före fall”.

Då blir det som i visan Robert Broberg sjöng. Ni vet den där pling plong sången. “Det som göms i snö, tittar fram i tö. Liten fågel hittar gammalt bröd”.

Här är jag. Det är väl en ca 48-49 år sedan. Söt va? (LER).

Jag minns när min mamma fyllde 50 år. Då tyckte jag hon var urgammal.. skrattar.. Fast det förstås då var jag 7 år och tiderna var på ett helt annat vis då, än det är nu.

Ändå var min mamma en skönhet och hade dessutom lätt till skratt ska ni veta. Men precis som jag, var hon inte medveten om det.

Mamma föddes i Göteborg, men bara några månader flyttade familjen till Karlstad, som blev hennes barn- och ungdomstad. Så lite äventyrslysten måste hon ha varit, eftersom hon gav sig iväg upp till Härjedalens djupa skogar.  Där träffade hon min pappa som egentligen var född i Linsell i Härjedalen men som då bodde i Sveg. För där hade hans pappa min farfar Anders Gustavsson från Dala Floda i Dalarna som var gift med Göling Östling min farmor från Lofsdalen byggt sig ett hus mitt emot Missionskyrkan, där farfar var vaktmästare. Men pappa han blev fotograf och hade då sin affär där i den lilla utbyggnaden i huset.

Hur som helst så togs det många foton och det är ju kul nu. Kanske inte så värst roligt då, när vi var ung och på språng. Men här sitter jag i min systers knä och runt omkring mig vakar mina bröder.

Tack Eva, Kjell, Ylva, Nicklas, David, Anton, Mikael, Ingrid, Glenn och Ida för en underbar kväll på Athena. Det var verkligen en härlig överraskning.

Fast det är ju idag jag fyller och det både hörs och syns. Men nu lite egobilder från åren som gått. För jag är en golddigger, som tror på min egna förmåga.

Då passar jag också på att tacka Bengt och Maggie, Sune och Lena och Annica och Jamina med familjer för den häftiga överraskning som kom via mail. Vad kul det ska bli.
Dessutom stort tack till alla er andra som överraskar med morgonsång, engelsk sång, kluriga ord och mycket mer. Så härligt det är med vänner.

Nu ska ni ha en riktigt härlig dag.