Alla samhällen har en utveckling. Antingen finnar man på ett helt nytt koncept eller så jobbar man från ursprunget. Vad som är bäst, är nog upp till var och en att bestämma. Men för överlevaren, måste det trots allt ge möjligheter för att just han, hon eller de ska överleva.

Se bara på det här;

 
En lada från Söromsjön uppställd i Fornminnesparken, Funäsdalen. Där kan vi läsa historien om vad denna lada hade för sig där på Söromsjön för länge sedan. Men inte se dess insida, i allafall inte när jag var där.
En annan idé med en lada från Söromsjön, kan presenteras så här;

Denna lada går att studera både innanför likväl som utanför. Här finns också möjlighet att sova över, om man törs.

Ladan finns uppställd på Gold Rush Museum och kallas Peluk Roadhouse. Som både bär på en historia från Härjedalen likväl som Alaska. För ni vet väl det att ofantligt många människor begavs sig rakt ut i det okända, på andra sidan jordklotet för att hitta något som fick livet att bli mer drägligt.

Lycklig var de som fann det gula guldet. Vare sig de stanna kvar i det nya landet eller åkte hem.

Jag ställer därför en fråga. Vad skulle ni vilja besöka om ni vore tvungen att välja?

Det fick jag som 50-årspresent. Som ska hålla andar och annat jävulskap ifrån mig. Perfekt, tycker jag som redan har fått tagit del av visas underligheter genom livet och inte verkar det avta, tyvärr!  

Men som jag brukar tänka. Hur skulle jag reagera själv om jag medvetet utnyttjar en annan person för egen vinning skull och blir Hops!! upptäckt. Vad skulle jag ha gjort då? Här följer lite tänkbara förslag.

• Skylla snabbt ifrån mig på någon, som inte står att finna.

• Säga sig ha blivit tvingad.

• Utföra en målande beskrivning, om vilka gemensamma vänner, anor vi har och varför, därför då gäller.

• Göra som strutsen borra ner huvudet i sanden, vid en trängd situation och låtsas vara osynlig.

• Uppvisa ett avtal på det jag säger är sant.

• Säga mig vara totalt ointresserad av vad andra människor tycker för jag vet och har alltid vetat bäst. Så varför bry sig?

• Säga sig blivit lurad.

• Hota någon eller de närmaste, så de blir rädd för en.

• Framlyfta sig som den enda lösningen, och hänvisa till felaktigheter i andras beslut, för att möjligtvis komma själv i bättre dager.

Jag tänker då på ordspråket. “Många bäckar små, blir en stor å”. I det här ordklyveriet, är inte detta ordspråk till någon fördel för någon. Om man nu inte direkt kan tänka sig be om ursäkt, men av det blir det ingen stor å, vad jag kan förstå. Utom en och annan översvämning om våren. Fast det var ju en helt annan sak, i ett helt annat ordklyveri.

Men vi får vara glad. För om alla skulle be om ursäkt, vad skulle då självbiograferna handla om? För visst är det väl bra mycket mer spännande att läsa om människors girighet, bitterhet och missundsamhet dvs dumheter. Än om glädjen och gemenskapen i livet.

Så jag fortsätter precis som vanligt att fota och anteckna, som många i min närhet redan har gjort. Men HOps! Hops! hops! Vad står det???? Sonhustru sur igen. STOP! Dotter vet. STOP! Sonhustru vet. STOP! Sänt till Svärmor.

Snacka om: “Högmod, går före fall”.

Då blir det som i visan Robert Broberg sjöng. Ni vet den där pling plong sången. “Det som göms i snö, tittar fram i tö. Liten fågel hittar gammalt bröd”.

Läste en artikel i Expressen häromdagen. En Ewa Fröling känd från filmens värld på 55+. Hon uttryckte att människor saknade mod och kunskap i hennes bransch, speciellt i hennes ålder och kön.

Jag frågar mig. Saknar alla brancher mod och kunskap oavsett ålder och kön?

Behöver man ex någon speciell kunskap, att skriva i en blogg. Är det mod?

Jag frågar mig alltid. Varför törs så få människor lämna en kommentar om det de läser. Där man ges möjlighet att göra ett inlägg anonymt, behöver inte alls vara en blogg. Ni vet tidningsartikel från någon pressman hmm och kvinna. 

• Är det rädsla eller något så enkelt att man helt enkelt inte bryr sig, så länge det inte drabbar en själv?

Men om det drabbar dig själv då och ingen bryr sig. Hur kul är det då?

Dessa tankar sveper över mig när man kan läsa dels om all indragningar i åldringsvården etc det märkliga är att exakt samma sak brukar även positiva händelser föra med sig. Ingen verkar bry sig?

Vad är man då? Avundsjuk som hon, Nanne Grönvall sjöng om på melodifestivalen 1998.

Kan det verkligen vara så att år 2009 saknar människorna i Sverige både mod och kunskap, empati och ödmjukhet för att göra andra okända och kända människor glad?

Hur det nu än må vara med det, så behöver jag helt klart min sömn nu. Så natti!!!

Här är jag. Det är väl en ca 48-49 år sedan. Söt va? (LER).

Jag minns när min mamma fyllde 50 år. Då tyckte jag hon var urgammal.. skrattar.. Fast det förstås då var jag 7 år och tiderna var på ett helt annat vis då, än det är nu.

Ändå var min mamma en skönhet och hade dessutom lätt till skratt ska ni veta. Men precis som jag, var hon inte medveten om det.

Mamma föddes i Göteborg, men bara några månader flyttade familjen till Karlstad, som blev hennes barn- och ungdomstad. Så lite äventyrslysten måste hon ha varit, eftersom hon gav sig iväg upp till Härjedalens djupa skogar.  Där träffade hon min pappa som egentligen var född i Linsell i Härjedalen men som då bodde i Sveg. För där hade hans pappa min farfar Anders Gustavsson från Dala Floda i Dalarna som var gift med Göling Östling min farmor från Lofsdalen byggt sig ett hus mitt emot Missionskyrkan, där farfar var vaktmästare. Men pappa han blev fotograf och hade då sin affär där i den lilla utbyggnaden i huset.

Hur som helst så togs det många foton och det är ju kul nu. Kanske inte så värst roligt då, när vi var ung och på språng. Men här sitter jag i min systers knä och runt omkring mig vakar mina bröder.

Tack Eva, Kjell, Ylva, Nicklas, David, Anton, Mikael, Ingrid, Glenn och Ida för en underbar kväll på Athena. Det var verkligen en härlig överraskning.

Fast det är ju idag jag fyller och det både hörs och syns. Men nu lite egobilder från åren som gått. För jag är en golddigger, som tror på min egna förmåga.

Då passar jag också på att tacka Bengt och Maggie, Sune och Lena och Annica och Jamina med familjer för den häftiga överraskning som kom via mail. Vad kul det ska bli.
Dessutom stort tack till alla er andra som överraskar med morgonsång, engelsk sång, kluriga ord och mycket mer. Så härligt det är med vänner.

Nu ska ni ha en riktigt härlig dag.

att jag missade sommartiden igen.

Ett år så sov hela famljen lugnt och blev väckt av en telefon som ringde och ringde…

Skolans personal frågade. Är ni sjuk? LER… Nä, varför tror du det…. och hops!!!.. Då fick vi fart…

Men här är vi och hälsar på pappan. Äldsta sonen 4 år sitter tryggt på pappans axlar. Mitt ute i markberedningen någonstans i Härjedalens ljuva land. Fast nja… kanske inte där, så ljuvt. Rätt så knöligt faktiskt och att balansera på fåror, kvistar, storsten och och….knott, fast de bruka hålla till hos mig. Måste vara det där ovanliga blodet… LER åt minnet.

Fast pappan, han hade då inga problem med det. För se så avslappnat han sitter sonen.

mig, så ska ni spela AC/DC och vara glad… tänker jag när jag läser artikeln, Arv kan väcka vår inre best….

Det är ju inte klokt vad människor bråkar. På vad och varför kan man ta sig en funderare på? Kan det bero på;

• Stolthet
• Makt
• Girighet
• Iver
• Rädsla
• Ilska
• Vinnarinstinkt
• Chock
• Moral
• Bitterhet
• Missunsamhet
• Pengar
• Fräckhet
• Besvikelser
• Glädje

Det är väl inte frågan om något hastighetsrekord på 100 meter för att försöka slå Usain Bolt rekord på 9,72. Då har man väl kommit i fel bransch, men å andra sidan vad förstår en annan. Kanske det är som denna bild,

Om man nu den dagen har något kvar. Hoppas jag på att mitt arv blir en lugn historia. Ingen 24 års process eller så. Allt för många rekord att slå, så meningslöst. Det brukar ju reda sig tids nog, om man håller en låg profil. Fast jo.. jag vet. Dessa rädslor och inga har några garantier.
Så …var lade jag det där, Vita arkivet nu då?…… Suck!

——————————————–
Bilden har inget med innehållet i texten att göra, ohnej.. där är det precis tvärtom. Vi tar från de fattiga och ger till de ännu… näää få se nu..

Vi, Gold Digger Association nominerar ett person eller fler som baserar sig på viljan att göra något annorlunda för Härjedalen, som kan ge positiv kraft in i landskap och sprida mycket positiv energi utanför. Är du betalande medlem, så är du delaktig, för i största möjliga utsträckning går medlemsavgiften till stipendiet. I tre års tid har vi, lyckas fått ihop 10 000 kr varje år till ett matglad mansgäng från Vemhån (2006), en kvinna med stor vilja från Lofsdalen (2007) och i år (2008) en ung grabb från Älvros med mod. Det är då betydligt bättre att hjälpa varandra, än att sätta rekord.

Tack allihop för att ni finns, vågar och vill.

en kvinna som hade en tomt med el i en by, någonstans i Härjedalen.

En dag besluta hon att sälja precis som många andra hade gjort före henne. Därför tog hon i början av året kontakt med en mäklare i område, som lade ut den för försäljning.

Efter en tid visade en köpare intresse för tomten och bjöd därför enligt marknadspriset. Kvinnan blev jublande glad och tänkte nu kan jag få en välbehövlig semester och ändå bo kvar i denna vackra dalgång utan stress och jäkt.

Men så tog köparen kontakt med kommunen och snipp snapp slut drog sig köparen sig ut. För kommunen hade tänkt sig använda området för offentlig karaktär.

Vad betyder det frågade kvinnan kommunen i april-08. Men de kunde inte besvara frågan utan hänvisa istället till att ingen detaljplan ännu fanns över området. Utan hänvisa kvinnan att ansöka om förhandsbesked istället.

Medan kvinnan tänkte. Varför måste jag ansöka om något som de inte själv vet något om. Så hon väntade och tänkte, kanske de snart vet svaret. Men efter månaders väntan gav kvinnan upp och ansökte istället om förhandsbesked i juli månad.

I mitten av september fick så kvinnan ett brev från förvaltningen där man hänvisade till ett framtida reservområde för olika allmänna ändamål. Men också hänvisningar till att det inte för närvarande fanns någon konkreta närliggande behov att ta dessa markområden i anspråk, eftersom där i denna dalgång hände det saker. Därför ville man reservera dessa områden för framtida allmänna behov.

Just denna tomt som kvinnan hade kunde således då beröras i en framtida detaljplanändring. Därför kunde de inte klarlägga kvinnans ansökan om bygglov, i allafall inte så länge de inte visste framtiden omkring markanvändningen, där i denna dal.

Eftersom de inte visste skrev kvinnan åter ett brev i början av oktober till kommunen. Hon föreslog att medan de funderade kunde de lösa in hennes tomt enligt gällande marknadspris eller varför inte erbjuda en likvärdig tomt i dess ställe. Så kunde kommunen få fundera hur länge de ville, på det de inte själv så tydligt inte visste något om.

Något som fick chefen på kommunen att söka upp kvinnans telefonnummer via eniro.se för att sedan ringa upp i mitten av oktober och fråga. “Är det någon som hjälper dig med det här?” för att strax hänvisa till att tomten var en industritomt och föreslog sedan kvinnan att dra tillbaka sitt förhandsbesked eftersom kvinnan troligtvis skulle få ett avslag på sin ansökan som dessutom skulle kosta pengar och ville därför ha ett besked direkt om hur kvinnan hade tänkt sig då.

Kvinnan blev dock en aning förbryllad när ett brev med rubrik TJÄNSTEUTLÅTANDE med hänvisningar till nämnden i kommunen trillade ner i hennes brevlåda, någon dag senare. Där en arkitekt yttra sig om att ett äldre byggnad skulle finnas på kvinnans tomt. Därför skulle kvinnans ansökan om förhandsbesked innebära ändrad användning, vilket skulle då prövas utifrån Plan- och bygglagens (PBL) regler. Samt att tomten låg i nära gräns till en fördjupad översiktsplan för området som då skulle vara reserverad för framtiden.

Att dessutom ha en tomt nära en framtida reservation gick då inte rakt för sig, enligt kap 5 PBL. Utan kvinnan fick ta och vänta tills kommunen visste själv vad som skulle hända. Så länge detta pågick så kunde kvinnan inte begära varken inlösen eller ersättningstomt.

Kvinnan grubblade och grubblade men kunde inte för sitt liv förstå vems framtid denna arkitekt, inspektör mm hade tittat på för tomten var ingen industritomt och inte fanns det där någon byggnad. Så därför besvärade hon sig återigen för att skriva ett svar i december. För var skulle kvinnan få tag på ett äldre byggnad som dessutom skulle prövas enligt PBL. Vaddå PBL??? Samtidigt som kvinnan hävisades till att hon inte tänkte dra tillbaka någon ansökan. Dessutom ville kvinnan få svar på tidigare ställda 17 frågor omkring tomten och de olika utrycken som kommunen hänvisat till under denna brevväxling.

Svaret kom då från kommunen i mitten av januari-09. Man hänvisade till en diskussion i beredningen för någon dag sedan. Att kvinnan skulle med största sannolikhet få avslag på sin ansökan i nämnden. Samt att en avgift på ett avslag låg runt 1000 kr. Samt att det var kvinnans enda chans att överklaga ärendet genom att låta det hela fortgå.

Kvinnan skrev återigen ett svar i slutet av januari med hänvisningar till att hon aldrig haft en tanke på att dra tillbaka någon ansökan. Dessutom ifrågasatte kvinnan varför kommunen ägna sig åt obegripliga kostsamma komplicerade förvirrande skriverier och telefonsamtal i sitt tjänsteutövande när Förvaltningslagen tydligt beskriver (1968:223)

§4. Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

§7. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lätt begripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med dem att göra.

Därför ifrågasatte kvinnan också varför inte de skriftliga frågorna hade besvarats från kommunens sida. Om den uppgiften möjligtvis var mindre viktig, än att informera om ett snickeri som inte existerade. Kvinnan hänvisade därför till att hon såg fram emot ett ja eller nej svar, men denna gång med frågor som var besvarade. Samt en förtydligande av: Varför “ärendet” skulle upp i “nämnden” om det redan är bestämt i beredningen. Eftersom kvinnan inte begrep vad/vilken Beredning och nämnd som avsågs och varför.

I Mars betalade kvinnan 910 kr för att få veta följande;

Ärende:
Kvinnans namn och denna gång rätt adress samt ansökan om förhandsbesked av enbostadshus.

Utredning:
Förhandsbesked enligt TJÄNSTEUTLÅTANDE
Kvinnans egna skrivelse i december.

Förslag:
Beredningsutskottet föreslår miljö- och byggnämnden besluta

Avslå sökt förhandsbesked.

Vid ärendets handläggning med beredningsutskottet har deltagit miljö- och byggnadsinspektionen, stadsarkitekten samt företrädare för Lantmäterimyndigheten, Jämtlands län.

Beslut:

Miljö- och Byggnämnden beslutar

Enligt förslaget

Besvärhänvisning i bilaga.

——————————————————————-

Kvinnan tänkte:

Vad då, Beredningsutskottet och de diskutera förstås markanvändningen enligt PBL??? Tog över 1 år att få fram ett nej tillsammans med en hel drös av yrkesbenämningar. Som går att överklaga först nu tack vare att jag betala 910 kr för vad då? Med hänvisning till; Vad då? När då?? Men någon måste ju veta. Kanske…. hmm… Jo… dit går jag,

tänkte kvinnan.

Alla har väl någon gång fiskat? Upplevt kampen som blir efter det fisken huggit sig fast på kroken. Då är upplevelsen ett minne för livet, om man lyckas dra upp sin fångst.

Som jag tidigare berätta, så arbeta pappan på ett sågverk i Norge. Alvdal ligger verkligen naturskönt med sina majestätiska fjäll och djupa dalar där åar och älvar rinner förbi. En verkligen fantastisk natur. Som får dig att tänka mer på både fjällvandring och fjällfiske, än att sitta i ett instängt rum på Skurlaget och trycka på knappar.

Samma sak var det för pappan, han tänkte och tänkte. Men så en dag ringde han hem och frågade, om vi hade mycket plats i frysen? Jag svarade, jo då vi hade nog utrymme. Så gick det ett par timmar och han ringde så igen och undra hur mycket utrymme har vi. Då blev det lite mystiskt. Vad då mycket utrymme? Medan han svara. Kommer hem i kväll, så får du fisk.

Mmm så gott, och timmarna släpa sig fram. Så kom han då äntligen och med sig hade han tre stora laxar storlek större.

Jag trodde knappt mina ögon, när jag sa; När fiska du dessa? Jo,… en kväll svarade han undvikande, medan han log klurigt.

Ett svepskäl fick mig att följa ut till bilen, för att bära in tvätten. Jisses, så tung den var. Tittade in i säcken och mina ögon blev klotrunda av förvåning. Men hur? Var? I säcken fanns ännu mer lax och även så i bilens koffert. Det näst intill vällde ut. Hela laxar blandad med fina rensade och fileade laxar. Hur var detta möjligt, bara så där?

Äntligen berätta pappan, att en långtradare med släp fylld med norsk havslax hade kört av vägen och alla de stora laxarna for ut längs hela slänten. Alla som kunde i dess närhet fick då plocka så mycket lax de bara kunde och orka bära med sig hem.

Så nu vet ni hur man fiskade lax på torra land i natursköna Alvdal i Norge.

Fast ett halvår senare hade ingen i familjen någon större längtan efter lax. För det var kokt, rökt, stekt i alla möjliga former i oändlighet, trots att ett flertal fiskar fick söka nya hem.

Vad nu det kunde (LER) bero på?

Ha de gott.

Marie