Visste ni att Trosa kallas oftast "Världens ände". Den mysiga lilla staden mellan Södertälje och Nyköping där vid Trosaån som mynnar ut i Östersjön.

När jag var där i dessa trakter den 10 september och strosa omkring, så gick jag förbi bland annat
 

Stadshotellet där välkända tv-serien Hedebyborna spelades in under åren 1978-1982. Till vänster om hotellet når man hotellträdgården. Där ska gubbarna ha suttit och ätit sill.

Själv är jag inte alls förtjust i sill, så jag vandrar vidare ner mot kanalen som kantades av trädbyggnader med spår från gamla tider. Där var och varannan uppvisade snickarglädje som fick mig att tänka på att varje byggnad bar på en hel drös av historier omkring sitt liv. Det är härligt att få se att allt blir som kvar, det ger mig en stämning av välbehag.

I kanalen låg båtarna på båda sidorna stora, små, lyxiga och bara vanliga. Döm av förvåning, när jag såg en fisk simma där förbi, men inget Storsjöodjur precis som (LER) tur var.

För mig var ån skitig, men någon skynda mig att upplysa att den var nog fylld av växtalger p g a övergödning eller något sånt. Det var därför färgen var så knepig. Urk!!

Så vi vandrade vidare längs Trosaån som rinner igenom staden. Ett stenkast från Trosa Sjökrog (som tyvärr var stängd p g a lågsäsong. Det är minsann inte bara i väst, som har detta fenomen). Så hittade vi denna färgprakt och jag sade till min väninna. Det där saknar man i Funäsdalen, att det blommar så där i september.

Vi gick förbi den säsongstängda Sjökrogen och där borta något som fladdrade i vinden. Det såg ut som en flagga. Ett rött hus och vid entrén ett växthusliknande utbyggnad.

Antikt & Kuriosa stod det, och det var öppet. Vad kul! Vi gick in och vi blev minsann positivt överraskad av den atmosfär som mötte oss, medan vi utforskade butikens alla vrår.

Omgående strömmade fantastiska minnena från barndomen emot en.. Teddybjörnen som fick mig att nynna på Teddybjörnen Fredriksson och porslinet som vi åt middagen på. Samtidigt alla de roliga kylskåpsmagneterna, vackra tavlorna, annorlunda smycken och härligt väldoftande tvålar och ja… så mycket mer som bara kan upplevas på plats. (LER) Skynda er!!!

En verkligen härlig blandning av presentshop och gamla ting för ung som gammal. Men som alla vet. Så spelar det ingen roll hur trevlig butik man har, om inte man har lärt sig bemöta kunderna positivt. Något som denna butiksinnehavare Eva Ivervall bemästra till fullo och jättekul att hon gladeligen ställde upp sig i ett av hörnen, när så min kamera fick lov att ta ett foto i hennes butik och föreviga ett semesterminne.
 

Så medan ni planerar er nästa semester, kan ni besöka Eva här på Veras Antik & Kuriosa för Trosa är verkligen värd ett besök även för oss som inte gillar sjögång.

Vill du dessutom bli tatuerad, så såg jag att det även fanns ett sådant ställe där fast åt andra änden av kanalpromenaden…  Det gör det inte ännu i Funäsdalen, men i Sveg tror jag…. eller…. någon som vet?

Det var i alla fall en spännande avslutning på min semester att få inandas och uppleva Trosa, som dessutom hade riggat upp solen dagen till ära.

Men nu är det 1,5 månad sedan och här sitter jag hemma i Funäsdalen och drömmer mig bort till mina semesterminnen medan Skarvarna långsamt blir vitare och även där nedanför i "All världens hörn" medan här i dalgången är det ännu näst intill bart.

Ha en fortsatt bra vecka.

En av mina sällsynta semestrar drog jag äntligen år 2006 till min moster Stina i Karlstad på en rundtur som jag sent ska glömma. Förutom de jordgubbar vi åt varje dag fick jag en historisk återspegling på min mammas liv i Karlstad av min spänstiga moster. Som jag följde så gott jag (LER) kunde.

Till Karlstad kom jag när solen var på det allra bästa humöret denna sommar och solen strålade från en klarblå himmel, och det var varmare än varmt. Köpte en vägkarta vid prästbyråkiosken och fylld av övertygelsen att finna rätt travade jag rakt in i centrum, och trevade mig fram och till sist passerade jag en bro med utsikt mot Karlstads äldsta stenbro.

Så strax var jag framme, vad skönt att slippa ryggsäcken där bland annat (LER) regnkläderna låg.

Moster hon har varit med om allt möjligt i sitt verksamma liv dessutom härligt annorlunda äventyr i sin ungdom. Arbetade bland annat uppe på en av STF fjällstationer länge och väl en sommar innan det var dags att åka ner till civilisationen. Jag är verkligen glad och tacksam att jag hann med det, medan hon kunde berätta än den ena historien om min mammas liv som jag tyvärr inte han ta del av medan min egna mor levde. Men nog var det också så, att jag var ung och hade annat intresse för ögona. Så det blir som det blir. Jag är troligtvis inte ensam eller vad säger ni?

Givetvis är moster också en del av mammas liv, som lillasyster. Min mamma hette Birgit f. Olsson hon var född 1916 i Göteborg innan familjen flyttade vidare till Karlstad. För precis som nu, styrs man av arbetssituationen och flyttar dit det finns arbete.

Här min morfar Sture, pappa Olov och mormor Ellen, året var omkring 1957 vid Svegs centralstation.
 
Min morfar hette Sture Leander Olsson f. 1893 och kom från Stenestad, Hultahus det ligger i Skåne och arbetade som Snickeriförman bland annat inredde han båtar. Min mormor hette Ellen Kristina Nilsson f. 1893 kom från  Karlstad i Värmland.

Mamma såg sitt ljus i Göteborg, men sedan flyttade familjen strax vidare till Karlstad och bodde där en tid på Älvrosgatan där mammas lillasyster moster Stina föddes, inte långt från kvarteret “Norrstrand”. Där även syskona Inga, Sven och Nisse fanns med.

Kul att huset fanns kvar.

En tanke slog mig…. Har jag inte berättat det här förrut… SKrattar… skulle inte förvåna mig. Någon som minns??? Jag återkommer… Ha de fortsatt gott i helgen.
.