Alla samhällen har en utveckling. Antingen finnar man på ett helt nytt koncept eller så jobbar man från ursprunget. Vad som är bäst, är nog upp till var och en att bestämma. Men för överlevaren, måste det trots allt ge möjligheter för att just han, hon eller de ska överleva.

Se bara på det här;

 
En lada från Söromsjön uppställd i Fornminnesparken, Funäsdalen. Där kan vi läsa historien om vad denna lada hade för sig där på Söromsjön för länge sedan. Men inte se dess insida, i allafall inte när jag var där.
En annan idé med en lada från Söromsjön, kan presenteras så här;

Denna lada går att studera både innanför likväl som utanför. Här finns också möjlighet att sova över, om man törs.

Ladan finns uppställd på Gold Rush Museum och kallas Peluk Roadhouse. Som både bär på en historia från Härjedalen likväl som Alaska. För ni vet väl det att ofantligt många människor begavs sig rakt ut i det okända, på andra sidan jordklotet för att hitta något som fick livet att bli mer drägligt.

Lycklig var de som fann det gula guldet. Vare sig de stanna kvar i det nya landet eller åkte hem.

Jag ställer därför en fråga. Vad skulle ni vilja besöka om ni vore tvungen att välja?

Det fick jag som 50-årspresent. Som ska hålla andar och annat jävulskap ifrån mig. Perfekt, tycker jag som redan har fått tagit del av visas underligheter genom livet och inte verkar det avta, tyvärr!  

Men som jag brukar tänka. Hur skulle jag reagera själv om jag medvetet utnyttjar en annan person för egen vinning skull och blir Hops!! upptäckt. Vad skulle jag ha gjort då? Här följer lite tänkbara förslag.

• Skylla snabbt ifrån mig på någon, som inte står att finna.

• Säga sig ha blivit tvingad.

• Utföra en målande beskrivning, om vilka gemensamma vänner, anor vi har och varför, därför då gäller.

• Göra som strutsen borra ner huvudet i sanden, vid en trängd situation och låtsas vara osynlig.

• Uppvisa ett avtal på det jag säger är sant.

• Säga mig vara totalt ointresserad av vad andra människor tycker för jag vet och har alltid vetat bäst. Så varför bry sig?

• Säga sig blivit lurad.

• Hota någon eller de närmaste, så de blir rädd för en.

• Framlyfta sig som den enda lösningen, och hänvisa till felaktigheter i andras beslut, för att möjligtvis komma själv i bättre dager.

Jag tänker då på ordspråket. “Många bäckar små, blir en stor å”. I det här ordklyveriet, är inte detta ordspråk till någon fördel för någon. Om man nu inte direkt kan tänka sig be om ursäkt, men av det blir det ingen stor å, vad jag kan förstå. Utom en och annan översvämning om våren. Fast det var ju en helt annan sak, i ett helt annat ordklyveri.

Men vi får vara glad. För om alla skulle be om ursäkt, vad skulle då självbiograferna handla om? För visst är det väl bra mycket mer spännande att läsa om människors girighet, bitterhet och missundsamhet dvs dumheter. Än om glädjen och gemenskapen i livet.

Så jag fortsätter precis som vanligt att fota och anteckna, som många i min närhet redan har gjort. Men HOps! Hops! hops! Vad står det???? Sonhustru sur igen. STOP! Dotter vet. STOP! Sonhustru vet. STOP! Sänt till Svärmor.

Snacka om: “Högmod, går före fall”.

Då blir det som i visan Robert Broberg sjöng. Ni vet den där pling plong sången. “Det som göms i snö, tittar fram i tö. Liten fågel hittar gammalt bröd”.

Läste en artikel i Expressen häromdagen. En Ewa Fröling känd från filmens värld på 55+. Hon uttryckte att människor saknade mod och kunskap i hennes bransch, speciellt i hennes ålder och kön.

Jag frågar mig. Saknar alla brancher mod och kunskap oavsett ålder och kön?

Behöver man ex någon speciell kunskap, att skriva i en blogg. Är det mod?

Jag frågar mig alltid. Varför törs så få människor lämna en kommentar om det de läser. Där man ges möjlighet att göra ett inlägg anonymt, behöver inte alls vara en blogg. Ni vet tidningsartikel från någon pressman hmm och kvinna. 

• Är det rädsla eller något så enkelt att man helt enkelt inte bryr sig, så länge det inte drabbar en själv?

Men om det drabbar dig själv då och ingen bryr sig. Hur kul är det då?

Dessa tankar sveper över mig när man kan läsa dels om all indragningar i åldringsvården etc det märkliga är att exakt samma sak brukar även positiva händelser föra med sig. Ingen verkar bry sig?

Vad är man då? Avundsjuk som hon, Nanne Grönvall sjöng om på melodifestivalen 1998.

Kan det verkligen vara så att år 2009 saknar människorna i Sverige både mod och kunskap, empati och ödmjukhet för att göra andra okända och kända människor glad?

Hur det nu än må vara med det, så behöver jag helt klart min sömn nu. Så natti!!!

Här är jag. Det är väl en ca 48-49 år sedan. Söt va? (LER).

Jag minns när min mamma fyllde 50 år. Då tyckte jag hon var urgammal.. skrattar.. Fast det förstås då var jag 7 år och tiderna var på ett helt annat vis då, än det är nu.

Ändå var min mamma en skönhet och hade dessutom lätt till skratt ska ni veta. Men precis som jag, var hon inte medveten om det.

Mamma föddes i Göteborg, men bara några månader flyttade familjen till Karlstad, som blev hennes barn- och ungdomstad. Så lite äventyrslysten måste hon ha varit, eftersom hon gav sig iväg upp till Härjedalens djupa skogar.  Där träffade hon min pappa som egentligen var född i Linsell i Härjedalen men som då bodde i Sveg. För där hade hans pappa min farfar Anders Gustavsson från Dala Floda i Dalarna som var gift med Göling Östling min farmor från Lofsdalen byggt sig ett hus mitt emot Missionskyrkan, där farfar var vaktmästare. Men pappa han blev fotograf och hade då sin affär där i den lilla utbyggnaden i huset.

Hur som helst så togs det många foton och det är ju kul nu. Kanske inte så värst roligt då, när vi var ung och på språng. Men här sitter jag i min systers knä och runt omkring mig vakar mina bröder.

Tack Eva, Kjell, Ylva, Nicklas, David, Anton, Mikael, Ingrid, Glenn och Ida för en underbar kväll på Athena. Det var verkligen en härlig överraskning.

Fast det är ju idag jag fyller och det både hörs och syns. Men nu lite egobilder från åren som gått. För jag är en golddigger, som tror på min egna förmåga.

Då passar jag också på att tacka Bengt och Maggie, Sune och Lena och Annica och Jamina med familjer för den häftiga överraskning som kom via mail. Vad kul det ska bli.
Dessutom stort tack till alla er andra som överraskar med morgonsång, engelsk sång, kluriga ord och mycket mer. Så härligt det är med vänner.

Nu ska ni ha en riktigt härlig dag.