Då ska man ansöka om det hos kommunen. Helst hos någon som inget begrip och är totalt oberörd av vilka följderna blir för den sjuke, funktionshindrade och de anhöriga.
Varför skriver jag så här?
Jo, jag blir så upprörd. Tänker på den flicka med down syndrom som fick avslag på sin LSS-ansökan under sommaren trots både föräldrarna arbetade och den demente mannen som vårdades med hjälp av anhörigstöd av kvinnan, som ropade och ropade på hjälp och inget hände. Vad sparar en kommun på detta, så säg?
De är inte ensam, men p g a situationen så avvaktar anhöriga in i det längsta att utlämna sina nära och kära och dessutom sig själv till pressen. Eftersom det finns allt för mycket förutfattade meningar om vad ett funktionshinder är och vad en anhörigvårdare gör. Kanske mer i en liten bygd än i en stor bygd. Vad vet jag!
Här ett ex: När som någon sade till en mamma: “Vad gör du då, när de inte är hemma på dagtid?” och hon svara: “Jag sover”.
TÄNKVÄRT: För om du jobbar skift och natten råkar infalla på dagtid. Skulle du då gå ut och ha kul varje dag då?
Ni kan nog tänka er in i deras situation, om ni bara vill. I allafall en liten stund och förstå hur de då mår. Hur hopplöst jobbigt det blir när ingen hör och ingen verkar riktigt förstå. Jag undrar fortfarande år 2009, hur allt ansvar kan alltid ligga på de anhöriga, godman mfl, även när 2 blir 1, medan kommunfolket utökar sig själv och hänvisar till??????
Just det en hel drös frågetecken som de inte ens själv förstår och många gånger inte alls gillar ändå är de kvar och jobbar med det år efter år. (Jag vet, inte lätt att få ett arbete) Så hur gör man i Härjedalen?
På Härjedalens kommuns hemsida kan man läsa:
Socialförvaltningens främsta uppgift är att hjälpa människor som på grund av ålder, handikapp, ekonomiska eller familjeproblem behöver olika former av stöd och hjälp.
Trygghet, kvalitet och delaktighet kännetecknar god omsorg. Kontakt och gemenskap med andra människor påverkar i allra högsta grad vårt välbefinnande. Våra barn, handikappade och äldre har särskilda behov av livskvalitet och trygghet.
Så vad jag kan förstå av texten så arbetar man då också förebyggande dvs i god tid så ingen faller mellan stolarna under ex semestern eller mellan ett nytt beslut.
Biståndshandläggaren/handläggaren arbetar utifrån SoL eller LSS eller både osv med sina behovsbedömningar och då i god tid före en förändring. För att få hög kvalitet på sin bedömning, gör man ett hembesök och träffar brukarna. Annars kan man ju inte veta vad man utreder, eller hur?
Utredningen består i vad för typ av hjälp brukaren behöver i jämförelsevis med en s k normalstörd individ i samma åldersgrupp dvs när på dygnet behovet gäller och i vilken omfattning samt hur lång tid det tar för varje moment om man är ute eller inne osv. Så det gäller att man har kunskap omkring funktionshindret, för annars vet man ju inte. Som jag sade till någon: “Jag är väl ingen tankeläsare eller.” Svårigheten är troligtvis hur behovet ligger under en månad, eftersom alla dagar har sina behov, och är inte likvärdiga.
I vissa fall utreder man också vem som ska utföra arbetet. Därför utgår man från SoL eller LSS beroende på hur ansökan är ställd.
Om inte Biståndshandläggaren/eller handläggaren har eget beslutanderätt sänds utredningen vidare till närmaste överliggande chef som då är ja …?? olika beroende på vad som söks och den gör vad??…..Hur kommunerna har lagt upp dig inom sina enheter. Jag vet inte varför detta moment är nödvändigt, men det kanske någon annan som läser denna blogg kan upplysa om. Men enligt senaste informationen är målet för utredningen Arbetsutskottet som är ett gäng politiker som ska göra det slutliga beslutet (när tja… vem vet det) (kunde man förstå sig på kommunens hemsida, så skulle man säkert hitta vilka de är. Men jag hittar inte dem. Typiskt!!) I varjefall så ska de antingen godkänna, underkänna det som tidigare har föreslagits enligt utredningen eller föreslå något annat. Då förstår ni, att även de måste vara införstådd med de olika funktionshindren eller lita på att de som utreder har en stor bredd i sitt kunnande. Nu blev jag tveksam… undrar hur det där är egentligen. Jag menar funktionshinder eller handikappade som det hette förr har ju funnits länge minst 100 år kanske mer men jag föddes 1959 så.. tja.. ??
Så råka jag läsa ett inlägg på (inte Härjedalens kommun)en artikel om Louise på ÖP hur någon tyckte synd om handläggaren som fick prioritera och inte hade tillräckligt med resurser och låg så sömnlös om natten över sin otillräcklighet.
Men, det där får jag inte ihop. Även om jag rent mänskligt kan förstå att biståndshandläggarna jobbig situation i det han/hon har utbilda sig till. Men Brukaren och dess anhöriga då? Som söker hjälp i god tid och ändå hamnar i en lång kö av försvinnande beslut, hänvisningar, återvändsgränder åt alla håll medan sommaren försvinner bort utan någon som helst hjälp.
Det hög tid att vakna till även om NI HAR SEMMESTER inom den kommunala tjänstesektorn, för inte upphör funktionshindret vara ett funktionshinder för att ni har semmester. Men det ska väl inte jag behöva upplysa om via min blogg, kan man tycka?