Björn har beslutat lämna Härjedalen efter att försökt etablera en verksamhet i sitt hemlandskap som baserats på natur, kultur, vildmark och historieturism..

Beslut som tagits av den kommunala administrationen, bland annat angående rätten att få sälja mark på den egna jordbruksfastigheten, samt turistorganisationens oförmåga till att tillvarata nya innovativa idéer för utveckling av turistisk verksamhet har omöjliggjort vidare satsning och drift av verksamhetens etablering. Björn anser dock inte att hans idéer är fel utan att de ligger rätt i tiden i förhållande till samhällsutveckling och därmed rådande behovskriterier.

Han har inte haft några som helst problem att få gehör för sina idéer på andra ställen, vare sig nationellt eller internationellt. Därför faller det sig naturligt för honom att flytta sin verksamhet.

Eller som han uttrycker det efter att ha sett hur kommunala beslutsfattare handskas med kommuninnevånarnas skattepengar så känns det helt ok att slippa betala kommunalskatt till eländet.

Björn är dock inte bitter utan vill gärna tro att människor alltid försöker göra det bästa. Att det ibland blir tokigt beror nog hellre på okunskap än dåligt engagemang.

Att stärka engagemanget och självkänslan hos de människor som bor och betalar skatt i landskapet anser Björn vara kommunledningens viktigaste uppgift, inte minst när det gäller ungdomarna. Att förstå värdet av att entusiasmera dem är helt avgörande för kommunens framtid, speciellt när det gäller dessa som både återvändare och marknadsförare.

När det gäller företagare och entreprenörsutvecklingen bör det inte vara kommunens roll att leda denna utan att se till att ansökningsärenden och beslut angående tillstånd och etc går snabbare och smidigare.

Detta genom att underlätta och hjälpa till istället för att kontrollera och kräva.Detta anser han vara viktigare än allehanda bidrag för att uppnå ett friskt entreprenörskap.

Björn säger att folket i Härjedalen alltid kommer att ha en plats i hans hjärta och för honom är det absolut det vackraste landskapet i Sverige.

Björn säger att hans flytt är att se som en historisk företeelse, nämligen guldrushen. När en guldfyndighet inte var tillräckligt givande gav man sig i väg för att hitta en mer lättbearbetad.

Det viktigaste under guldrushen var dock inte att hitta guldet utan att leta efter det och att få uppleva känslan av att kunna skapa sina egna livsförutsättningar. Äventyret och att få göra nya erfarenheter är för Björn det viktigaste och tillför enligt honom utveckling på alla plan.

Han är därför tacksam över sina erfarenheter från Härjedalen och avslutar med Stenmarks bevingade ord ”Hä löns int förklar för dom som int begrip”.

Bloggarens kommentar: Jag tackar Björn Uglem för att han gav mig förtroendet att skriva om hans beslut på mina bloggsidor. Samtidigt önskar jag honom och familjen en riktigt Gott Nytt År.

Till er alla andra: Har även du något att berätta om ;-) i denna kommun och dess ovärderliga rättvise arbete. Så hör av dig till mig…… för i denna blogg är allt (tror jag) möjligt.

Tänk er själv vilket lyft för kommunen nu när de dessutom har beslutat om att dela ut stimuleringsbidrag till företagarna, bara de de andra inhemska flyttar ut sin verksamhet till andra kommuner. Bara det säger att år 2010 kommer att bli ett nog så spännande år för oss alla.

För som “Seneca” sa:
Det viktigast är inte hur länge man lever, utan hur väl man lever.

Så lystes himlen upp i Funäsdalen i västra Härjedalen och allt blev som en hel drös med gnistrande lyckostjärnor... som sade att nu är det 2010 och alla dina önskningar kan bli sann, om du ser möjligheterna och tar dem bortom stjärnljuset.

Och natten med sina -12 log och visade sig på sitt allra bästa humör, medan människornas glädjerop ljöd i dalen.

Ibland är det helt underbart att bo nära vintern, fjällen och nyårsraketerna eller vad säger ni själv;