Vem fasen kom på detta elände????

Här trodde man att man lyckas gjort sig fri skiten och då drabbar det en med full styrka........

Det är då konstigt nog jag drömmer om den (Ler) långe ståtliga mannen att luta mitt huvud emot. Bara han nu då kan vara tyst och det kan ju alla drömmar vara kom jag precis på.......... Skönt!!!

Så jag riktar nu in mig mot en träff med mr Iprem.... istället som är kort och kanske kan få bugt på eländet.

Så jag säger ha nu en trevlig helg så gott ni kan.

längtar till semester.. Ni vet sånt där som vanliga människor gör när de har tid att göra det. Då man tar dagen som den kommer, tror jag!

Jag är inte vanlig. Bara . (LER) ovanligt go, men så trött, så väldigt tröt. Ändå ska jag försöka hålla mig uppe under dagen och dessutom göra något nytta.
För ännu en natt har jag vaknat till denna förb… galopperande hjärtklappning, och sedan är det tji att somna under natten, utan att känna det där skramlet. För hela tiden så känns detta obehag, som då är en återkommande stressrelaterad sak. Om nu STRESS är en sak? Man kan ju smått undra, när den visar sig så här. I varje fall kan jag inte känna på det och liksom kasta omkring med det. Pust!!.. Tack och lov, för det.

För det hade ju inte varit något speciellt upplyftande om den drällde in till någon granne och jag ansvarig och skadeståndsskyldig på kuppen.

Det lär nog inte bota någon STRESS!
Medan jag funderar på hur en del kan så lätt hitta på egna små mål som saknar förankring med verkligheten. Bara för att de inte själv orkar ta sig in genom källardörren. Så istället används en matematisk schablon, utifrån någon standardvision som ingen känner till. Knappast troligt de själv, i allafall inte försäkringsbolaget, när man vill ha tillbaka sin förstörda mat. Då ni. DUBBELSUCK!!

Eftersom förklaringen till förankringen är en virtuell protoyp som inte är ämnad att förklaras med anledning av att det är en vision på hur man önskar att vi ska se på verkligheten nu och i framtiden. Så det är då det blir STRESS för oss som kan tänka. Om vi nu inte redan hade det, för annars blir det typ; STRESS-STRESS.

Fast det är ju också ett smart sätt att SPARA på.

För vem ska kunna förklara något som saknar en källa? Samtidigt som jag blir minsann lite skraj. För inte vill jag ha någon som sitter i min VÄGG? I varjefall inte någon som saknar förankring med verkligheten.

Men guuuu…. vad jag fryser. …. och nu håller jag på att somna in i skärmen….. Huj!! På er!….

Läste en artikel i Expressen häromdagen. En Ewa Fröling känd från filmens värld på 55+. Hon uttryckte att människor saknade mod och kunskap i hennes bransch, speciellt i hennes ålder och kön.

Jag frågar mig. Saknar alla brancher mod och kunskap oavsett ålder och kön?

Behöver man ex någon speciell kunskap, att skriva i en blogg. Är det mod?

Jag frågar mig alltid. Varför törs så få människor lämna en kommentar om det de läser. Där man ges möjlighet att göra ett inlägg anonymt, behöver inte alls vara en blogg. Ni vet tidningsartikel från någon pressman hmm och kvinna. 

• Är det rädsla eller något så enkelt att man helt enkelt inte bryr sig, så länge det inte drabbar en själv?

Men om det drabbar dig själv då och ingen bryr sig. Hur kul är det då?

Dessa tankar sveper över mig när man kan läsa dels om all indragningar i åldringsvården etc det märkliga är att exakt samma sak brukar även positiva händelser föra med sig. Ingen verkar bry sig?

Vad är man då? Avundsjuk som hon, Nanne Grönvall sjöng om på melodifestivalen 1998.

Kan det verkligen vara så att år 2009 saknar människorna i Sverige både mod och kunskap, empati och ödmjukhet för att göra andra okända och kända människor glad?

Hur det nu än må vara med det, så behöver jag helt klart min sömn nu. Så natti!!!

Nu är det många år sedan jag med en viss spänning åkte ifrån Funäsdalen de 67 milen, för att lära mig hur man skulle handha ett kontor. Året var 1984 och resans mål var Nyköping en liten stad vid östkusten ca 10 mil söder om Stockholm. Hyrde där en 1:a i centrala stan på Västra Kvarngatan med gångavstånd till skolan som jag dessvärre inte mins vart det låg. Men via en genväg tog jag mig förbi bland annat Saab flygmotor och Nyköpings slott vid Nyköpingsån.

Där jag kom att stanna ca ett halvår för att sedan resa vidare 38 mil till västkusten för att avsluta min utbildning i Göteborg på Ranängsgatan. Jag var bosatt både på Hisingen och Eklandagatan. Så fick jag uppleva bland annat den första datorn.. hu!!! sicka färger neongrön, neonröd och blå… på en skärm som var den banbrytande modellen. Själv satte jag och traggla inloggningen via dos, som kunde få vem som helst att aldrig vilja ta i en dator mer.

Tiden i dessa städer har på ett eller annat sätt präglat mig till den jag är idag. För det var här jag lade grunden till att förstå hur man bokförde debet och kredit i företag som då hette (LER) - säkert välkänd av många studerande - , Storstad AB, vidare hur man bemöter kunderna, hur man skriver med fingersättning och hur man mätte nedslag per minut - 769 nedslag på 3 minuter osv..

Det som var nytt när jag kom till Göteborg var att nu skulle man lära sig den nya svenska standarden. Allt som skrevs i företaget skulle då skrivas på ett sätt som skulle bli mer tydlig för den som läste texten tillika för den som skrev den. Samma mönster skulle följas var man placerade företagets adress, vem det var ifrån, hur man påbörjade med rubrik osv.. och alltid skulle breven avslutas med följande fras.

Med vänlig hälsning eller liknande.

Döm om min förvåning när jag nu 2008-2009 har en viss korrespondens med en myndighet i Härjedalen och deras brev avslutas alltid med följande fras;

I tjänsten:

Varje gång tänker jag samma sak. Är de fortfarande osäker på vart de befinner sig? Om det nu inte är ett dolt budskap att jag ska ändra mina avslutningsfraser och istället skriva… ja, vad ska jag skriva???

I skrivbordet:         I datorn:            I arbetslösheten:            I hemmet:

Men jag föredrar det jag lärde mig för 25 år sedan. För det anser jag uttrycker en betydligt hövligare ton. Vad tycker ni?

Med vänlig hälsning

Marie

när man skickar Gott Nytt på mobilen vid 12-slaget… Det blev STOPP… och under tiden fick man bråttom att lirka upp korken utan att den flög ut genom glasrutan.

Allt fixat, då braka det loss i “Östersund, där jag bodde då” som ett större militärisk sammandrabbning med smällar och dunder.. men dock med härliga glada rop.

Nog finns det hopp!

Så en riktigt

Gott Nytt År!! och en God Jul i efterskott,

till er alla.

Var nu rädd om varandra.

Marie

Här sitter man nu och undrar om lönesystemet har blivit så komplicerat att inte ens de anställda vet längre hur man ska gå tillväga. En annan hade hoppas åtminstone på ett förskott så här före jul.

Efter det chefen sa: "För oss spelar det ingen roll". När jag ringde upp och ville veta varför ingen lön hade kommit i månadslutet. Om jag kunde få ett förskott då?

Jo, det ser man nog!!! Ingen ringer upp, fast de lovar så stort. Kan man på samma gång ifrågasätta var empatin har tagit vägen? 

Det hela började med att jag inte nöjde mig med det nya avtalet som sändes till mig. Jag tog strid... och gav tusan i att skriva på ny löneperiod. Det var den 1 september i år.

Blev en hel del samtal innan arbetsgivaren besluta att gå mina villkor till mötes och den 18 november skrev jag på det nya anställningsinformationen. Så med 2 månader till godo, så trodde jag det skulle få min lön i slutet av månaden även om min tredje månad blev ifylld lite väl sent.

Som Melker i Saltkråkan sa: "Inte ett liv". Samma sak här!!

Förklaringen var att anställningsinformationen hade inte hunnit registrera sig för jag sände in den för sent och den var tvungen att komma i tid före den 5:e i varje månad. För att lönen skulle utbetalas den 27:e.

Fast nu glömde de berätta det för mig, innan förstås och ja.. vad ska man säga... Suck!!!

Så trots att jag har innarbetat 2 månaderslöner innan... och nu 3 månader på väg mot den 4:e. Så uppvisar människor med chefsform mindre lustiga egenskaper som får en starkt att ifrågasätta varför av vilken anledning de blev chef och vilka kunskaper de hade med sig i bagaget.

För mig betyder detta system en jädr... massa byråkratinoja. Eftersom vid kontakt här i dagarna hade inte detta avtal ens ännu nått lönekontoret.

Så hur beter sig denna chef som kan få ett anställningsavtal att inte röra sig ca 1 km fram till lönekontoret på 15 dagar????? Till ett ställe som hon troligvis besöker i andra ärenden.

Jag har tidigare frågat om denna chef befinner sig på andra sidan universum eftersom de inte lyckas skriva på denna lilla kråka (namnteckning) så jag åtminstone kan få ett förskott? Det är då som pajkastningen börjar... eller ska vi kalla det hänvisningstonen till nästa chef. Så idiotiskt.... samtidigt så dyrt... 

Tänk er själv, en massa chefer och ingen vill ta ansvar för sitt egna handlande. Vad blir det för skit....??? Tyvärr är inte min situation något orginellt.. troligtvis drabbar det oss alla på ett eller annat sätt och det verkar gå som en röd tråd igenom hela Sverige.

Så vad faro... ska en annan göra. Gå till sociala och belåna de innestående pengarna  som näst intill kommer från samma ställe?

För många år sedan fick någon jag kände en sjungande fisk i present. Denna uppsattes på väggen och genom att trycka på en knapp spelades olika melodier upp medan fiskekroppen rörde sig taktfast till sin egna sång.
 

Så häftigt härligt uppfriskande kul...

Är det någon som känner till vart man kan hitta denna varelse, helst innan jul..

Så får ni gärna berätta vart.
 
För vilken häftig julklapp... vet precis till vilken.

Nått sånt här såg den väl ut, fast mer bakkropp.. så den liksom svingande svängde när den satte igång och rocka.

Så hör av er....... 

Allra först en lång härlig sovmorgon, så länge att den påminde mer om barndomens morgontrötthet....

Det gäller att passa på medan man får...

Senare på eftermiddagen var det så dags att montera cykelljuset. Det är då för väl att man har en tänkande klurig son. Annars hade de då inte hänt något... Allt det där pyttejobben, är då inget för mig, tålamoden försvinner pust väck och jag önskar alla detaljer dit pipsvängen heter.... och instruktioner är det mest tråkiga som finns om de åtminstone kunna lägga in lite glada skratt emellanåt... men icke...ler