I början av veckan hade jag förmånen att få besök av en mycket speciell ung kvinna som trots sina ringa ålder har haft möjlighet att vara långt utanför Härjedalens gränser och skaffa sig erfarenheter av skilda slag.
Våra möten sker spontant och det är lika intressant varje gång dessa träffar äger rum. För mig är hon en mycket modig person, som törs ta för sig av livet, något jag hoppas alla ungdomar gör med sitt liv. När så tillfället kommer antingen utan förvarning eller med lite god hjälp från en själv.

Det är lätt att prata med denna kvinna för hon är som person mycket lugn och definitivt ödmjuk. Något man märker vid djupare diskussioner när hon smidigt parera att kalla mig gammal, fast jag är 30 år äldre och det får mig att le.

Annars har inte åldern något med om man trivs att prata med varandra eller ej. Eftersom det handlar mer om vilket plan man befinner sig på och vilken förmåga man har att ta sig till det man tillsammans diskuterar. För att föra diskussion med varandra handlar ju om att ge och ta till sig varandras värderingar omkring livet. Därför kan det hända att man i första anblicken tror sig att allt är sig precis sig likt med en person som man inte träffat på länge. Men då ska ni tänka på att “skenet kan bedra”.

Därför värdesätter jag dessa diskussioner högt för hon i sin ungdom kan ge mig många tankeställningar till mina ungdomar men även hur jag är som person i mitt tankesätt. Som när hon smidigt parera min fråga och sa: “Vad ville du själv göra när du var 20 år?”.

Ja,… blev mållös, för det minns jag (LER) inte ens. Har ingen aning om vad jag ville när jag var 20 år, mer än att jag var kär, så kär…..

En verkligen tankeställning för mig så här 30 år senare. Nu när mina egna ungdomar ska inom en snar framtid också ut på sin första egna flygtur.

För det gäller ju att ge dem så mycket feedback som är möjligt även om jag inte alltid gillar deras drömmar. Så måste man komma ihåg att var och en av oss är individer och måste få leva våra liv alldeles själv. Även om det innebär att ungdomarna flyttar till helt andra platser ja… rent av utomlands.

Därför skriver jag här om mina upplevelser för var och en av er som läser min blogg och samtidigt säger jag: Tack Tove för att du delar med dig av dina upplevelser och jag får vara din vän.